Det kom ju en kväll också, efter framförallt lördagens fina promenad till Badhusparken och hem. Vinterstaden Östersund ni vet. När mörkret la sig tog jag kamera och stativ under armen och knallade tillbaka in till händelsernas centrum. Badhusparken alltså. Under stjärnklar himmel blev det ytterligare några bilder, som kanske också förklarar lite kring varför jag tycker om den här stan så mycket.
Det är ändå något lugnt och magiskt att sitta under en mörk himmel, fylld med stjärnor och bara filosofera lite för sig själv medan kamera och stativ står bredvid och tuggar långa exponeringstider. Det är nästan så en glömmer bort att det är -19°C, ja det är knappt så kamerabatteriet är nämnvärt frustrerat. Trots att batterier och kyla är en ganska sorglig historia. Det här batteriet, original sedan kamerainköpet sent 2009, tuggar på som aldrig förr. Imponerande!
Ehum. Ja. Alltså. Det är sånt som jag kan filosofera över (batteriers hållbarhet!), en mörk januarikväll allt medan bilderna som ni ser här nere skapas. Fint är det. Mycket fint. På alla de sätt och vis.
Canon EOS 7D, 24-105 ƒ/4L, Tokina 12-24 ƒ/4
Wow!! Jag vill också ha tålamod och gå ut med systemkameran för att ta fina vinterbilder. Kanske nästa vinter…
Och apropå batteri, iphone har inte alls bra vinter-batteri….
Mm, för mig är det tröskeln att ta mig ut men om jag bara har en glasklar plan över vad jag vill med rundan så går det ganska lätt. Som i lördags. Och i lördags kväll. Och lyckligtvis är kamerabatteriet bättre än iPhonens. 🙂