Imorgon drar stråketveckan igång, Jämtlandsårets allra mest heliga vecka och veckan då DET händer. Stråketveckan är veckan då det riggas restauranger i Badhusparken, är fullt ös medvetslös nätterna igenom och som sedan avslutas med Storsjöyran. Det är sonika en alldeles fantastisk vecka på väldigt många sätt och det är dessutom synd och skam om man missar den, för då är man både asocial och idiot.
Men återigen konstaterar man att det faktiskt också är den enda veckan på hela sommaren som hela staden lever upp, lever ut och lever på. En vecka av uteserveringar, en vecka fylld av folkligt vimmel, en vecka fylld av glädje. Också en vecka fylld med Norrlands Guld på plastmugg och svindyr mat på papptallrikar. Må så vara att vi skiter i det för en stund och tar det som serveras, vi måste ju ändå passa på eftersom det är veckan det händer på. Den enda veckan.
Jag är inte bitter och jag hatar inte stråketveckan, det är faktiskt precis tvärtom. Och jag har en plan, som baseras på en teori som faktiskt skulle kunna fungera och på sikt, år efter år, vara hållbar. Dessutom är jag nog inte ensam om att gå i dessa tankar heller. Tänk om man helt enkelt kunde skita i stråketveckan – och köra stråketmånaden istället. En hel månad, fylld med uteserveringar i Badhusparken, en månad fylld av folkligt vimmel, långa ljusa sommarnätter med flera ölsorter på flaska eller i glas att välja på och riktig mat i alla de former. En månad som sedan avslutas med Storsjöyran, som med pompa och ståt skjuter upp ett ordentligt fyrverkeri efter presidenttalet på den tidiga söndagsmorgonen innan sista akten entrar scenen.
Inte bara skulle man få en mer livfull hamn och Badhuspark under den riktiga sommarmånaden, man skulle kanske på det stora hela slippa hetsen kring den enda veckan och istället få ut mer i en hel månad. Frågan är ju då varför inte det här redan har blivit verklighet, eller för att anspela på norrlänningarnas eget språk; Va’ sitter’e i?