Svartsjöarna och vårvinterns ombytlighet

Lördag. Inga direkta planer. Eller så här: inte någon plan om att fixa till bombnedslaget i vardagsrummet i alla fall. Och inte måla om sovrummet heller. När solen semi-skiner från en halvklar himmel och det ryktas om nyspårat uppe vid Svartsjöarna utanför Östersund, så blir vi mer sugna på att packa skidor och fikaryggsäck och åka dit. Och så blev det.

Det är ju ändå femte årstiden just nu. Vårvinter. Östersunds och Jämtlands bästa årstid, även om jag själv gillar när det är sådär överjävligt smällkallt. Men nu i april, när solen visar tendenser på att faktiskt värma lite, är det ändå fullt rimligt att vara ute i flera timmar utan att ha mastodontpackning med sig och femton lager kläder på kroppen.

Så, jag tog min skaljacka och tunna skid- slash löparbrallorna. Men också den stora tjocka dunjackan som backup i Osprey-ryggan. Sedan gled vi ut i spåren, med en lätt bris som medvind.

Svartsjöarna – enkelt och tillgängligt

Svartsjöarna ligger vid Brattåsmasten, en mil utanför Östersund och det finns flera rundor att välja på. Från två kilometer upp till en mil. Terrängen här uppe är i det närmaste flack så skidåkningen passar verkligen även de mest orutinerade åkarna och småbarnsfamiljer. Det går också att ansluta till andra skidspår i närheten, som till exempel Fursteli. Möjligheterna till en härlig vårvinterdag är kanske inte oändliga, men det går att få flera mils enkel skidåkning om man så vill. Plus fika- och våffelstugor som kan ha öppet. Om inte annat en grillplats om man har med sig egna grejer.

Vi tog sikte på 10 kilometersspåret och skidade därför ut mot Mellan-Svartsjön och Mariebystugan. Efter en halvmil nådde vi den och slog oss ner för lite medhavd fika. Ibland har de öppet för försäljning här, dock inte idag. Däremot finns det en grillplats att använda.

Vårvinterns ombytlighet

Vårvinter och fjällvärld kan betyda allt från strålande solsken och takdropp till fullskalig snöstorm. Inom loppet av tjugo minuter fick vi uppleva båda delarna. Precis när vi packat ihop vår fikastund vid Mariebystugan drog en väldigt lokal snöstorm in, precis när vi var mitt ute på sjön. Inget lä. Bara bitande vind och snö som kändes som småspik. Jag fick nyttja min backup. Tjockdunjackan åkte fram och luvan ramlade så långt ner för pannan som var möjligt.

Vi kan välja att kalla det för ”charmigt” tillsvidare.

Bara en kort stund senare sprack himlen upp. Inne i skogen fick vi lä och svetten började rinna längs ryggraden. Dunjackan åkte av. Skaljackan på. Solbrillorna kvar på huvudet. Tystnaden mellan granarna och tallarna var bedårande, medan vi gled fram på spåren.

Kontrasterna ändå. Den totala skillnaden och vårvinterns nyckfulla väder. Det är något speciellt med den femte årstiden. Och ärligt talat så vet jag inte om jag hade viljat byta den här dagen, med bland annat snöstorm i början av april, mot en vårdag på en nyöppnad uteservering i Göteborg.

Eller jo, det vet jag visst. Jag föredrar skidturen. Alla dagar.