Trettiotvå friska, bitiga och krispiga minusgrader

Jag är morgontrött. Väldigt morgontrött. Det krävs något speciellt för att jag ska hasa mig ur sängen en orimligt tidig morgon. Orimligt tidigt för mig är ungefär allt innan 08. Igår skuttade jag däremot upp direkt när jag fick höra Maria från köket.

Det är trettio minusgrader ute!

Det måste jag ju se med egna ögon så klart, så jag studsade upp ur sängen. Minus 32. Inte riktigt personbästa men jag vet heller inte riktigt när jag upplevde något så kallt senast. Ett par år sedan kanske.

Egentligen är väl det här en sådan morgon då man gärna drar täcket över sig och tar en mugg kaffe i sängen. Men. På något sätt tycker jag att det här vädret är ballt och hade det inte varit för att jag i dagarna är lite krasslig så hade jag nog tagit promenaden till jobbet. Och ja, mycket riktigt. Det var krispigt ute när vi en stund senare satte oss i bilen och rullade iväg.

En annan minst sagt fascinerande sak med de här temperaturerna är ju hur det kan skilja så mycket på så kort tid. Igår kväll var det bara -10°C, en skillnad på 22°C mot de tidiga morgontimmarna. Ska vi gör en jämförelse med sommartemperatur? Tänk dig att ena timmen ha 22 grader varmt och tolv timmar senare ha nollgradigt.

Eller ja. Det är ju det som kallas midsommar. Höll nästan på att glömma.

Kyligt i hela landet dessutom. Då är ju frågan – vad är det kallaste som du har varit med om?

Nästa stora projekt för mig? Damma av termometern. Eh.