Typiskt november. Dimman ligger filmjölkstjock över stan. Och ville man hade man kunnat komma över den, troligtvis bara genom att ta sig upp på Frösöberget. Been there. Done that. Det är magiska saker man bjuds på då. Men livet i själva dimman är tämligen behagligt även det. På olika sätt. Som så här. Ungefär.
