Så var vi då i London. Ett väldigt skönt break efter en höst nästan uteslutande i Östersunds klor med några få undantag. Nu ska ju inte en höst på hemmaplan underskattas, tvärtom. Det är fantastiskt. Jag älskar hösten. Men det innebär alltid sinnesro att få sätta en resa i verket.
Att få sätta sig på tåget till Trondheim. Att få lyfta nor mot Oslo och sedan vidare mot London. Att få kliva av på Heathrow. Ta tuben in till city. Checka in på hotellet. Och av någon märklig anledning återigen (!) landa på en italienare när det vankas mat innan kvällen avrundas. Samma sak på resorna till Manchester. England har något speciellt men maten står sydeuropéerna för. Uppenbarligen. Sju gånger av åtta.
Vi gjorde inte så mycket. Vi gjorde massor. Och ingenting. Hela tiden. Planlöst planerat och planerat planlöst. Vi upplevde, vi gick, vi bussade, vi tunnelbanade, vi åt lite mer, vi njöt. Kort och gott. London, baby. Jag gillar den stan.
