Jag vandrar den smala Kenyon Street i sydvästra London. På väg till Craven Cottage för en fotbollsmatch jag längtat efter. Och jag gör som jag brukar. Oavsett jag åker på en enslig Europaväg i norra Dalarna eller går mitt i London. Det är nästan alltid ett samtalsämne om vi är flera, eller att jag ramlar in i egna tankar om jag är själv. Reflektionerna över människors vardag där jag just nu befinner mig.
Nyfiket tittar jag in i lägenheterna och husen jag passerar, som tätt sammanpackade utstrålar det där klassiskt brittiska. Funderar på de som bor här. Vad som kan tänkas dölja sig bakom den den åtgångna tegelfasaden. Hur det är att leva här. Om jag själv skulle vilja göra det. Någonstans finns det en skräckblandad förtjusning och det är ju bara min egen fantasi som sätter stopp.
Skulle jag själv vilja ha det så här? Alltså. Varför inte.
Möjligheterna är naturligtvis flera. Idag finns det många öppningar för att kunna ta ett jobb och flytta, naturligtvis beroende på vad man är beredd att kompromissa om och hur livspusslet i övrigt ser ut. Alternativet är ju att ta ett sabbatsår från nuvarandejobb för att sonika studera i London. Att vara trettioåtta år och lite till är i mina ögon inget hinder för det. Tvärtom.
Livet är ju en ständig process där lärande är en stor del, både av tillvaron själv i naturlig form men också med konkreta studier. Idag är det ju också många som väljer att svida om livskostymen och byta karriär, oavsett en är 30 eller 50.
Någonstans finns det ändå en lockelse till det okända. Där vardagen inte är ett trygghetsknarkande på löpande band utan där man får lära sig nya seder, rutiner och bostadskvarter i tid och minut. Och även om jag verkligen älskar det enkla och avskalade i en mindre stad som Östersund och närheten till vidunderliga naturvidder så kan jag inte släppa tanken på att någon gång bosätta mig i något annat. Något större. En smältdegel. En metropol som aldrig sover.
Leka med tanken att studera i London
Så, om jag leker med tanken och skulle följa idén om att studera i London. Vad ser jag framför mig, utöver studier och extrajobb för att klara ekonomin? Jag skulle förmodligen…
…gå på musikal oftare. Nej, det är inget jag gör hemma och kanske främst för att utbudet inte är särskilt stort i Östersund. När jag var i London i våras hade jag en kväll över och då köpte jag lite halvspontant en biljett till Lion King på Lyceum Theatre, som jag blivit tipsad om innan resan.
Biljettpriserna varierade, från dyraste nere på golvet för runt 1200 svenska kronor till ståplats högst upp på läktarens fjärde-nånting våning för knappt 300. Jag gick på studentplånboken och valde det senare, vilket inte var några som helst problem!
…jogga i Hyde Park. Parker av den här digniteten ska givetvis upplevas i löparskorna, precis som jag gjort i Central Park i New York, Tiergarten i Berlin och Stanley Park i Vancouver. Det är fantastiska kontraster att springa i en park när man vet att stadens sus och dus befinner sig bara ett par hundra meter bortanför cykelvägar och anlagda sjöar.
…gå på fotboll. Så klart! I London är det kort mellan arenorna och för mig spelar det mindre roll om det är på mäktiga Wembley eller lilla Craven Cottage. Fullham, Tottenham, Arsenal, Chelsea, Crystal Palace, Watford och West Ham tillhör alla toppskicktet i ligasystemet. Lägg där till Champions League och andradivisionen så finns det matcher i det närmaste dagligen.
…hittat de bästa ställena för kaffe. Det finns ju tusen och åter tusen med caféer i stan. Från små mysiga rustika till det avskalade rena. Ett bra ställe för mig handlar om att miljön känns rätt. Då spelar det mindre roll om det är modernt och ljust eller gammalt och dunkelt. En skön sittplats, bra service och så klart perfekt kaffe.
Har du valt att studera i London någon gång eller hur ser du på att plugga vidare, även vid lite högre ålder? Lämna gärna en kommentar med tips och (stads)idéer!
Var au-pair i London efter gymnasiet och blev kvar två år och gjorde lite av varje. Pluggade engelska bland annat! London är en av få storstäder jag gillar. Gillade i alla fall, mest för marknaderna (Portobello Road m fl) och parkerna. Det var roligt och spännande (och farligt) att komma från en liten by i mellersta Norrlands inland till en kosmopol som London.
Ah, kan tänka att det var gigantiska kontraster. Och ett gott betyg att bli kvar i två år, oplanerat som det låter?