En oplanerat planerad halvmaraweekend

Det blev en planerad helg i Stockholm, den som just gick. Planen var att springa Stockholm Halvmarathon men av olika anledningar valde jag att vänta med att köpa mig en startplats. Sista två veckorna innan kände jag framförallt av mitt knä vid sträckor längre än en timme, så jag tänkte bestämma mig först en knapp vecka innan.

Och då var ju webbanmälan stängd.

Så, dagarna innan körde jag på lite som vanligt med träning hemma i Östersund. Jag menar, ifall det inte skulle bli något lopp så är det ju dumt att vila. Jag tog ett långpass nio dagar innan och brände av ett par svettiga HIIT-pass både på måndagen och tisdagen samma vecka. På fredagen åkte vi ner till Stockholm och så drog vi till startområdet för att kolla om det fanns platser över. Lite på vinst och förlust med andra ord.

Det fanns så klart platser över! 750 spänn senare stod jag med mitt startbevis och just där och just då så kände jag hur halvmarasuget började ramla över mig. Så fort en får en nummerlapp i näven så är det något som händer.

Även om jag gjort tolv halvmaror tidigare så är det faktiskt bara två tävlingar som jag sprungit. Göteborg (elva lopp) och så ett race i Östersund när det gick av stapeln 2008. Det här skulle bli mitt totalt trettonde men mitt första i Stockholm, en bansträckning som jag dessutom hört väldigt gott om då den ska vara både flack och snabb.

På fredagen laddade vi med lunch i Gamla Stan och middag på Pane Fresco i city. Sedan blev det race-day-frukost på Quality Globen på lördagen (hotellfrukost på tävlingsmorgonen är grymt!) och ett par pannkakor ett par timmar innan loppet. Jag är ju osannolikt kräsen med mat och tider innan race och det värsta jag vet är havererad mage när jag springer. Göteborgvarvet 2005 får liksom räcka vad gäller besök i blåa boxar längs banan…

…men mer om själva loppet tänker jag inte skriva just nu. Det kommer en dedikerad racereport senare i veckan. Dock kan jag avslöja (om ni inte hängt med på Instastories i helgen) att det gick bra. Mycket bra.

Efter loppet firade vi med United-seger, middag på Kött & Fiskbaren följt av lite takbar på Capital, högst upp på Scandic Continental mitt emot Centralstationen. Ett ställe jag aldrig tidigare varit på men som definitivt kommer besökas fler gånger. Älskar höga höjder, vyer över taknockar och stadssiluetter i solnedgång, även om solen gått ner för längesen vid det här besöket.

…och på tal om att älska. Vi tog, innan hemresan, en söndagsbrunch på Mosebacke och Södra Teatern. Alltså, nog för att en får casha upp ganska rejält men helvete vad fint. Livejazz, fantastisk mat, gott kaffe och så lite fina småplock av sötsaker på slutet. Ska spara ihop ytterligare ett par månadslöner så att jag kan äta där i alla fall en gång till det närmaste året.

Det var det. Halvmara. Weekend. Stockholm. Jag återkommer till stan. Ganska snart faktiskt. Både här på bloggen och IRL. Håll ut!

Helgens noterade detaljer

• Det är skillnad på 1:a klass och 1:a klass. SJ:s snabbtågsversion är absolut en bra produkt, framförallt morgonavgångarna med frukost. Deras Intercity-dito not so much. Jag har skrivit om dem förut, 1:a klass på snabbtåget läser ni här och InterCity-versionen här.
• Stockholm. För femtiotolfte gången säger jag att vi har haft ett trasigt förhållande i snart tio år. Men vi jobbar oss framåt. Stan har så mycket att ge bara den får chansen.
• Stockholm Halvmarathon skulle vara snabb och det var den. Vacker också. Men…
• …den är inte i närheten av den episka auran som omger Göteborgsvarvet. Om man hävdar det så har man aldrig sprungit i Göteborg, alternativt utsatt sig själv för en rejäl tankevurpa. Spring om. Spring rätt.