Om vi skulle flytta till en annan svensk stad

Häromdagen stod jag i ett skidspår mitt ute på fjället. Helt själv. Omgiven av Härjedalens böljande snötäckta landskap medan skymningen drog in över fjällmassiven. Det var en måndag efter jobbet. Jag hade inte mött en människa på en timme och skulle inte möta någon den närmaste timmen heller. Det var bara jag, fjället och tystnaden. Den öronbedövande tystnaden. Och så tänkte jag stilla ”Hur fan kan man vilja vara någon annanstans än här just precis nu?”.

Ibland pratar vi om ”nästa steg”. Om vårt härliga Östersund. Om framtiden. Med fria spekulationer kring om vi skulle kunna tänka oss att ha ett liv i en annan del av Sverige. När jag sedan surfar in hos Resfredag, där diskussionen alldeles nyligen ägt rum, bestämmer jag mig för att samla mina tankar i ett eget inlägg på temat.

Förutsättningarna

Visst nej, vi vill inte bo långt upp på fjället. Det har säkert sin charm men passar inte riktigt oss. Vi njuter av våra stunder i Villa Viste, hänger där så ofta vi har möjlighet, och får vår dos av fjällvärlden på det viset. Inte bara när Solskensturen har öppet utan även i maj när skidspåren är obrukbara och i oktober när allt mest är mörkt. Det har som sagt sin charm, men inte på heltid.

Östersund är ju i ärlighetens namn också en plats vi trivs väldigt bra på. Ska inte gå in på några djupare detaljer utan konstaterar kort att 24+ år här i Jämtland ändå borde tala ett hyfsat tydligt språk. Men. Var skulle nästa bas i livet kunna vara om vi bestämde oss för att rycka upp allt från Jämtland och dra? Om vi sonika tänker oss en lägenhet någon annanstans? Let’s dela med oss av våra spekulationer.

Göteborg

Ibland spanar vi drömskt åt en lägenhet kring Majorna-Linné. Vackra trägolv, ordentlig takhöjd och djupa fönster, även om Karlatornet lockar med sin egen typ av höjd. Att vi flera somrar de senaste åren kört ett par-tre veckors distansjobb härifrån, och då kunnat upptäcka stan lite mer på djupet, har inte gjort suget mindre direkt. Kort och gott en storstad som vi båda skulle kunna tänka oss att slå ner pålarna i. Om man nu kan säga så när man passerat 35-40 och lite till?

Fördelar? Närmare till familjen så klart samt fina fritidsmöjligheter med närhet till kust, hav och kommunikationer åt alla möjliga väderstreck.

Nackdelar? Orimligt långt till fjällen är väl den största nedsidan. Ja, plus fyra nyanser av grått från oktober till mars för oss som gillar riktig äkta vinter.

Västerås

Hoppas inte Marias dotter läser detta, som snart blir en permanent invånare i stan. Vill hon ha oss där ens? I vilket fall, vi har ju knappt varit i Västerås förutom ett snabbt besök i somras, där vi någonstans längs vägen fick ett gäng med nya insikter. Nej men kanske inte den sexigaste av städer på pappret men man ska inte underskatta det geografiska läget. Nära till det mesta inklusive storstad, kommunikationer, ett större vatten söderut och förhållandevis ”vild” natur norrut. Rätta mig om jag har fel men den känns heller inte helt svindyr att bosätta sig i?

Uppsidor? Lagom storlek utan att ha storstadspriser samt närheten till natur av olika slag. Nedsida? Ja men vi har ju inga direkta kopplingar hit. Att hitta sociala sammanhang kan faktiskt vara en utmaning.

Luleå

”Inte en meter längre norrut!” har vi sagt båda två men om det är någon stad norr om Östersund som jag skulle kunna tänka mig så är det ändå Luleå. Anledning oklar och exakt noll kopplingar hit. Tänker ändå att det blir lite som Östersund fast vid havet istället för fjället.

Uppsidorna tänker jag är folkets dialekt (!), Norrland, rimliga priser och riktig vinter. Kommunikationerna blir lite som vi har idag. Ska man ut i världen är det transportsträcka så det i sig blir ingen förändring. Nedsida? Ja men är det lite väl långt norrut?

Örkelljunga

Skojar bara.

Stockholm?

Det finns nog ingen annan huvudstad i hela Sverige som slår Stockholm. Eller hur? Vacker, nära till vatten, i många avseenden en centralpunkt och så vidare. Samtidigt så… ja men nej men… jag vet inte? Visst kan jag blicka upp mot lägenheter med bra läge på säg Kungsholmen men priserna är ju horribla. Ska man sedan ha lite utsikt eller ett annat fint läge så drar priserna iväg till en bra bit norr om horribla. Men det ser ju ändå härligt ut på något urbant sätt.

Uppsida? Storstad med allt vad det innebär. Den är ju också otroligt naturskön med mycket vatten, grönskande parker och massor av lockande omgivningar. Nackdelar? Prisläget så klart men också trängseln, hetsen och långt till genuina naturupplevelser. Fast primärt så får jag nog inte med mig Maria på tåget och då är diskussionen kind of avslutad.

Men flytta ”hem” då?

För er som kanske inte har koll så har jag mitt ursprung i Dalsland. Vänersborg var närmaste stad när jag växte upp med Trollhättan ytterligare en mil bort. Med 20+ års distans till de här städerna så ser jag på dem med andra ögon idag.

Deras centrumkärnor är lite som andra svenska småstäder men de omedelbara omgivningarna väger onekligen upp. Trollhättan med områdena kring älven och Vänersborg med sin lilla skärgård och Vänern som breder ut sig. Det finns gott om mervärden, alla dagar. Som permanenta bostadsorter är dock attraktionskraften så gott som noll. Sorry, not sorry men jag och vi är kort och gott inte mottagliga.

Det är ungefär här vi landar men jag gör en fuling och kastar in Karlstad som en liten bubblare här på slutet, så jag skulle kunna börja odla hockeyintresset igen.

Hur ser ni på platsen ni bor på just nu?