När jag landade på Frösön sent i onsdags kväll var jag i princip färdig som artist. En natts sömn räckte inte på långa vägar för återhämtningen som jag egentligen behövde. Torsdagen kändes mest som en enda lång social bakfylla. Det blev hemmajobb i ensamhet, en möjlighet jag tackar gudarna för.
Å andra sidan. Även om jobbresorna till Stockholm och de sociala sammanhangen är energitörstiga så ger de i slutändan mer än de tar. Det är roligt, intressant, spännande, utvecklande och så vidare. Annars hade jag troligen inte orkat hålla på som jag gör. Så länge den där återhämtningen får plats, och jag ger utrymme för den, så lirar det.
Med facit i hand så här på söndagskvällen? Ja men då fick vi vår återhämtning. Efter att jobbdatorn veks ihop i fredags stack vi raka vägen till Funäsdalen och Villa Viste, där vi nu har ”firat” en riktigt fin helg. Både ett långt behövligt löppass med fjällutsikt, en röjig afterski i byn, en fin middag med vänner plus helt sagolika timmar på Sveriges kanske finaste skidtur. För ja, Solskensturen från Bruksvallarna till Fjällnäs är faktiskt något ut över det vanliga.
Den här veckan alltså. Från jobb, puls och Stockholms barmark till…
…det här.
Här sitter vi nu i soffan ”hemma” i Funäsdalen efter en heldag i skidspåren, med årets första solbränna och fyllda med energi för ytterligare en vecka som… ja men troligen kommer bli ganska intensiv den också. Men det tar vi i morgon.
Hoppas att ni får en fin vecka!