I tisdags när jag cyklade hem från jobbet flammade det på himlen. Alltså, jag har sett några norrsken. Svaga som starka. Och jättestarka. Fast förmodligen inte så starka som de kan bli om man är på rätt ställe i världen (läs: Svalbard). Ändå verkar jag ha gått och blivit bortskämd.
Där och då cyklade jag i lugn och ro hem, tipsade andra om att bege sig ut men själv orkade jag inte släpa fram kameran och dra ut. För de är ju ganska nyckfulla de där skenen. Ena minuten kan de brinna loss utav bara fasen, för att ett par minuter senare minst sagt lysa med sin frånvaro. Jag hade vare sig tid eller ork att chansa och vänta.
Igår kväll står jag i köket och stryker en gardin (!). Maria, som är på väg hem, ringer och meddelar att det är ett starkt norrsken ute. Alltså. Om jag ändå är hemma, kameran är laddad, stativet är framme och jag bara behöver gå utanför dörren för att titta så… ja, då klär jag på mig och går ut.
Och tajmade det helt fel. Kom precis när det värsta och bästa slutat. Jag är ledsen, men det här är allt som blev. Fast det kanske inte är så bara. Jag fick stå en sväng under en stjärklar himmel, se något av det mest magiska jag vet och fantisera mig bort en sväng. Hur människor för två tusen år sedan såg på de här fenomenen och hur tråkigt det ibland blir när vi alltid vet allting. Norrskensjakten är ju numera aldrig längre bort än i en mobilapp.
Fast ärligt talat.
Ni har inte kunnat sluta tänka på att jag stod och strök en gardin (!) så det är ingen idé att jag fortsätter skriva om norrsken känner jag. Jag tycker vi håller här för idag. Som sagt. Det här är allt som blev.
Haha! Jag vet inte om jag någon gång strukit en gardin. Känns så himla jobbigt… Så lång och stor och ser bara hur man stryker en sida och så blir den skrynklig så fort man stryker nästa bit. Var det så jobbigt?
Fin bild ändå, det som blev. Vi kan föreställa oss spektaklet (eller iaf jag som sett det live många många gånger, har ju förstått att alla söderbor inte har gjort det ju).
Det var första gången jag strök en gardin också. 37 år tog det… men nej, det var inte så jobbigt. Förutom att den blir skrynklig där man redan strukit den…
Synd att du inte lyckades fånga norrskenet. Det var aktivt strax innan det slutade och det rörde sig fortare än vad det brukar. Jag och Saga stod och tittade från balkongen och Saga sa att hon aldrig sett ett som rört sig så fort och med så pass mycket färg.
Ja, hade jag släppt allt hade jag fått det. Det var gardinstrykningen som havererade allt. 😛
Kul att ses igår! Och själv skulle jag vara nöjd om jag bara så såg ett pyttelitet hörn av ett norrsken haha.
Ja, kul att ses! Det är dags att ni gör en norrskensresa till Abisko eller nåt sånt! 🙂
Nu är det verkligen norrskenstid. Jag orkar inte ut för attfota norrskenet, det känns som så vardalgigt. Fast jag vet ju om att det tycker inte de flesta. Din bild är iallafall fin!
Jag är nog lite likadan. Det ska till ett ordentligt sken för att jag ska dra ut. Men när det är så lättillgängligt borde jag ju alltid vara redo. Behöver ju inte dra många meter för att se.
På tal om norrsken?, någon gång så! Fin bild ändå?.
På min to do list:stryka dotterns gardiner…..hon hängde upp dem för att prova, nu hänger dem där…ostrukna?/Pernilla
Haha! Det låter som när jag hängde upp mina första gardiner. De hängde i sju år.
[…] var en norrskensintensiv vecka i mitten av månaden och jag tog mig ut en av kvällarna, men fick avnjuta ett par rejäla sken vid […]