På gränsen till olagligt (vackert)

Ja, ni vet ju hur det har sett ut här i Östersund och på Frösön de senaste dagarna. Jag har haft svårt att hålla fingrarna i styr från avtryckarknappen både på mobil- och systemkamera. Det har genererat bilder både från jämtländska natten och solnedgångsvidder med fjällutsikt på Frösön. Jag hoppas inte att ni har något emot en samling bilder till, eller?

Det har fortsatt. Bortsett från några timmars nollgradigt häromdagen så dök temperaturen igen och träden, fortfarande täckta av ett tjockt lager snö, hänger ut över gångvägarna. Det är som att gå i en lång snötunnel på vissa ställen.

Igår förmiddags tog vi en promenad in till stan och gick genom Surfbukten på Frösön. Här hänger kidsen på somrarna med zipline att åka bräda efter, en ganska nybyggd badbrygga med hoptorn, studsmattor och café. Då är det lummiga träd som omger området och det är knappt att man märker Frösöbrons trafik bakom dungen.

Nu? Tyst. Stilla. Snötäckt. Isbelagt. Gnistrande.

Lite senare på eftermiddagen passade jag på att sticka ut på ett löppass. Det ryktas om stormbyar senare idag så det är lika bra att göra träningen. Det blev veckans femte (!) pass och fantastiskt skönt att få göra elva kilometer tämligen obehindrat, trots -12°C.

Nya löparbrallorna, ämnade för temperaturer av det här slaget, satt som ett smäck. Ska tydligen fungera bra även för längdåkning. Eftersom jag de senaste veckorna fått ett ökat intresse för det där med En Svensk Klassiker (nej, det har inget med nyårslöften eller annat trams att göra) så kanske det var en lämplig investering för framtiden…

Nästa sikte är mitt elfte Göteborgsvarvet i mitten på maj. Det här kändes helt klart som en fin kickoff. Fast då hoppas jag på lite högre temperaturer och t-shirtväder.