Göteborgsvarvet 2017 – race report

Göteborgsvarvet är avslutningen på den halvårsträning som varat från strax innan jul. Med grisiga intervallpass på löparbanorna inne i Jämtkrafthallen när isen ligger på gatorna ute. Till långpassen med bitande nordvästanvindar i och utanför Östersund framåt april-maj. Då blir känslan extra stark när en entrar Slottsskogen i Göteborg, kanske allra helst när det här skulle bli mitt tionde Göteborgsvarv sedan min premiär 1999.

Majvärme, grönskande trädkronor hängandes över gångvägarna, sorlet från tiotusentals människor och peppen som ligger i luften med pumpande musik och doft av liniment.

Jag och Maria kom ner till Göteborg redan strax innan nio, tidigare än vanligt eftersom min startgrupp (4) skulle bege sig ut redan 13:13. För min del måste jag ha mat tidigt innan ett lopp som det här (eller egentligen vilket pass som helst). Minst två timmar innan men gärna tre eller fyra, allt för att hinna med toalettbesök innan start och minimera magproblem under loppet.

Vi tog vår frukost i lugn och ro på Scandic Crown inne i stan, innan vi framåt halv elva-tiden började promenera ut mot startområdet. Från Avenyn följde vi det klassiska blå strecket, passerade 18 km-skylten på Vasagatan och vidare ut mot lummiga Slottsskogen. Peppen steg ju närmare startområdet vi kom och jag kände mig verkligen supertaggad. Nummerlappen åkte på, skorna knöts, tidtagarchipet sattes runt vristen och de sista slurkarna vatten dracks upp.

Sedan var det dags. Startgrupp 4 stack iväg klockan 13:13.

0-5 kilometer

Det märktes direkt att det här var en tidig startgrupp. Tempot skruvades upp redan från start och jag hakade på. Första och andra kilometerna gick på runt 4:40-tempo och det är aningens för snabbt för mig. Jag försökte hålla tillbaka men samtidigt vet jag också att det brukar gå snabbare på tävling så jag tänkte inte mer på det där och då. Vi sprang genom vackra Slottsskogen, ut i Majorna och bort mot Götaälvbron. Eftersom värmen var ganska tryckande så bestämde jag mig för att ta vätska på alla kontroller, så redan vid 2 kilometer gick jag in för första muggen vatten.

Första fem kilometerna gick på snabba 24:11 och det kändes riktigt bra även om jag någonstans i bakhuvudet kände att det var lite för snabbt för dagsformen.

5-10 km

Resan fortsatte ut för Älvsborgsbron och ner mot Hisingen. Tempot höll i sig och jag fortsatte ta vätska på varje station. Noterade också flera gånger att det inte var någon direkt trängsel att prata om. Riktigt skönt och stundtals hade jag flera meter mellan folk bakom mig och framför mig. Vet inte om det har hänt förut faktiskt.

Runt nio kilometer hände loppets häftigaste grej, när ett Hercules-plan dundrade in tre-fyra hundra meter ovanför oss, eskorterat av två JAS 39 Gripen. Dessa följdes sedan av ett gäng SK60 i formation kort efter. Ljudet, mullret, upplevelsen!

Andra femkilometersetappen gick på 23:37, vilket var ännu snabbare än de första fem och totalt gick milen på 47:48 och 4:47-tempo. Det kändes knappt!

10-15 km

Milen passerades. Jag förvånades över tempot och att jag kände mig fräsch, även om vätskebalansen och törsten började göra sig påmind. Stoppen vid varje vätskekontroll fortsatte och jag alternerade vatten och sportdryck.

Här någonstans, kring elva-tolv kilometer, hände dock något. Benen tog tvärslut. Ingenting fungerade. Löpsteget var som bortblåst och det var som om jag fick betong i skorna. Den känslan, innan man ens passerat Göta Älvbron, är direkt illavarslande. När bron väl kom var den både längre och högre än jag någonsin känt tidigare. Utför fick jag inte heller någon hjälp och det kändes som att varje steg framåt tog mig två tillbaka.

Tredje femkilometersetappen gick ändå på hyfsade 25:30 men kilometertempot låg där på strax över fem minuter.

15-21 km

Efter Göta Älvbron började vandringen upp mot Götaplatsen, högst upp på Avenyn. Jag njöt knappt av stämning, väder, atmosfär och det faktum att det bara var fem-sex kilometer kvar. Fokuset var mer på att få ena foten framför den andra och röra mig framåt. 

När jag passerade sista vätskekontrollen vid 20 kilometer hade jag tagit en halvtimme på mig att avverka de fem kilometerna från Göta Älvbron, med 6:09-tempo per kilometer. Det är en halvminut sämre per kilometer än vad jag värmer upp i när jag tränar hemma. Nivån.

Inne på upploppet spelades det fanfar. Inte för mig utan för prisutdelningen för segrarna som precis höll på. Vanligtvis spurtar jag här. Inte den här gången. Jag, mentalt sett, hasade mig över mållinjen. Klockan stoppas och min officiella tid för Göteborgsvarvet 2017 blev 1:50:35. Jag har just precis avverkat mitt tionde varv runt Göteborg. Tionde!

Efter loppet

Medaljen runt halsen. En banan och kexchoklad i näven. Och så lite mjölk som delades ut. Sedan gick jag raka vägen till väskutlämningen och någonstans där ramlade massa känslor över mig. Jag vet inte varifrån det kom riktigt men jag var halvvägs till att gråta (!) ett par-tre gånger. Trötthet? Besvikelse? Lättnad? Tomhet? Ingen aning. Senaste gången jag grät till en idrottshändelse var när Sir Alex slutade i United och när vi finaltorskade med Brålanda IF i Vallacupen 1991.

Tillslut så. Den efterlängtade duschen. I kallvatten. Jag vet inte om det var den som gjorde det, för när jag en stund senare satt i gräset och åt mina medhavda pannkakor så började jag ganska snabbt känna mig riktigt fräsch. Oförskämt fräsch, med tanke på vilken status jag känt mig i bara en timme tidigare. 

Vad finns det då att säga om Göteborgsvarvet den här gången? Mycket, så klart. Både att det inte blev som jag tänkt mig men också att jag efter omständigheterna ändå känner mig ganska nöjd. Jag tänkte summera det i några korta punkter.

Dagens bästa

• Uppladdningen med hotellfrukost 3-4 timmar innan start – perfekt!
• Startgrupp 4 var ganska öppen och det var inte så mycket trängsel. Fantastiskt skönt!
• Folkfesten längs gatorna. Det är folk nästan hela varvet runt, helt fantastiskt!
• Att vandra långa kurvan på Slottsskogens löparbana efter målgång är en väldigt fin känsla ändå.
• Att få duscha direkt efter loppet. Trots brist på tvål så är det hur gött som helst att få spola av sig och sätta på sig rena och torra kläder.
• Hela organisationen! Allt bara fungerar! Överallt. Hela tiden. 

Dagens mindre bästa

• Jag knöt om skorna efter uppvärmningen och strax innan start. Undrar fortfarande varför, för det blev verkligen sämre. Men att knyta om dem under loppet fanns inte på kartan. Bara att härda.
• Startgrupp 4 var nog, utifrån min dagsform, aningens för snabb den här dagen. Det är lätt att ryckas med, vilket straffades sig…
• …eftersom jag tog slut efter 11 kilometer. För i helvete?!
• Jag fipplade med GPS-klockan innan start och lyckades på något sätt stänga av auto-lap. Det sparades alltså inga kilometertider för mig. Amatörmässigt!

Det här var Göteborgsvarvet 2017 för mig och just nu, så här några dagar efteråt, så känns det aningens tomt. Helgen är över och det som jag längtat till sedan december är avklarat. Jag gillar inte tomheten utan funderar sonika på att boka upp Göteborgsvarvet 2018 direkt. 

Sprang du, hur gick det för dig och ses vi nästa år?