Det är ett trevligt folk de där tyskarna (man får alltid ett ”guten tag” i vilken hiss som helst, av vem som helst), men ibland blir man mer än lovligt trött på dem och deras inställning till stora och små saker här i livet. Låt mig ge ett exempel. Under mina 27 år snart levda år så har jag bara upptäckt ett enda McDonalds där mitt VISA-kort inte har fungerat. Det var på restaurangen vid Luganons södra infart. Den listan fick kraftigt påökt under helgen som gick. Två dito-tillhåll i Hamburg accepterade inte heller kortet, plus en rent generellt sett trång syn på det här med kortanvändning och ett tråkigt bemötande. Vad är det för fel på dem? Handla med sedlar och mynt? Hur 80-tal får det lov att bli egentligen?
Vi fick oss också en sightseeing deluxe när vi på söndagen skulle ta den i vanliga fall korta bilvägen från hotellet till mässhallen. Normalt sett 20 minuters promenad, och kanske 10 med bil, köer inkluderade. Dock, med halva innerstaden spärrad med anledning av 20000 löpare så tog det åtta polispattruller, 37 frustanden, ett innerligt lyssnande på GPS:en som ville svänga både höger och vänster och nästan tre timmar innan vi tillslut kunde höra Navmans manliga röst uttrycka de bevingade orden ”Anländ till destinationen”. Vi packade ihop våra saker, sa ”auf wiedersehn” till våra tyska mässgrannar och rullade ut från Hamburg.
Nåväl, helgen i Hamburg var trevlig i övrigt med strålande solsken och så nära sommarklimat man kan komma. Hemlängtan? Till ett kalldassigt Östersund där det knappt är grönt? Skulle inte tro det…
