Klockan ringer 06:20, man går upp småhuttrandes och snoozar om iPhonen som återigen börjar skrika vid 06:40. Det är bara att ta steget. Få på sig ett par brallor och en t-shirt. Första steget taget. Sätt på en kastrull med gröt och vändningen till sängen är oundviklig. Värmande mat i kroppen och en följande mugg kaffe och känslorna börjar så sakterligen vända. Ett steg till. Utrustningen och lunchlådan står färdigpackad vid dörren. Tio minuter till avgång.
Knappt två timmar senare står man högst upp i backen och blickar ut över fjällvärlden, oavsett en vinande vind i 20m/s eller strålande solsken och någon enstaka minusgrad, och funderar kort för sig själv…
Hur kunde jag ens tänka tanken att känna olust i morse?
Och därmed är olustkänslorna borta. De har inte ens existerat.