Nu har det gått nästan nio hela dagar sedan skidkraschen på Getryggen och näsan är fri från skrubbsår. Men musklerna på högersidan kring axel och nacke (trapezius) är fortfarande ömmande och kanske blev det inte helt bättre av att jag drog en nittiominutersmatch i söndags, även om det inte var den hårdaste bataljen som utspelats på Jämtkraft Arena (Ås-Häggenås 7-3 och jag blev för ovanlighetens skull inte varnad den här gången). Ett stillasittande datorjobb är väl kanske inte vad jag behöver just nu men det är ju så jag jobbar och då blir det sonika bara att försöka komma runt problemet. Eller allra helst åtgärda det så klart. Antingen försöker jag få en tid hos farbror doktor under dagen eller så härdar jag påskhelgen.
Lyfte en intressant idé i lördags när jag var på ICA. 150 spänn per timme för hushållsnära tjänster utböjds och jag var väldigt nära att riva en lapp och ta med hem för framtiden. Mor tyckte idén var något av det mest barocka hon hört.
– Men ni har ju bara en tvåa, det är ju ingenting! sa hon
– Precis, alltså borde en basic städning med dammsugning, dammtorkning och golvmoppning gå på en timme, max, sa jag.
– Spara de där pengarna istället, tyckte hon
– Det kan jag göra, men jag gör det i onödan eftersom jag ändå måste städa på den tiden jag skulle kunna satt sprätt på dem…, avslutade jag.
Vi avrundande diskussionen, vi kom inte särskilt mycket längre. Nästa gång jag är på ICA ska jag riva en lapp. Tänk att få komma hem till en renstädad lägenhet efter jobbet en fredag och bara fokusera på det man gör på fredagar – tacos, soffa, Mad och kvalitets-TV. Det är mer livskvalitet än att lägga hela (nåväl, jag överdriver kanske mest för att motivera mig själv att anlita någon annan) lördagen på att göra något man avskyr.