Ibland slår mig tankarna lite hårdare än vanligt, framförallt över vissa fenomen som har en tendens att upprepa sig lite sådär oförklarligt i vissa specifika sammanhang.
Att somna på soffan någon timme efter ett träningspass är inte jätteovanligt. Det är lika skönt varje gång att känna hur den fysiska tröttheten tar överhand. Men varför inte bara göra sig klar för den riktiga sängen? Igår kväll slocknade jag på soffan framåt midnatt och vaknade till vid halv fyra, då jag gick upp och faktiskt dunsade ner i sängen. Den riktiga sängen. Resultatet? Oerhört skönt att somna på soffan, oerhört tröttsamt med falsksömn som också gav en förhållandevis seg arbetsdag.
Varje år vid den här tiden händer det något. Jag blir plötsligt inspirerad av saker som egentligen inte lockar nämnvärt mer än just en kort period i mars och april. Gatornas snötäcke börjar luckras upp, ljusare mornar och lite mildare luft – söders frestelser! Nu ska det inte misstolkas för jag är fortfarande ett offentliggjort fan av snö och kyla men lika mycket är jag för en riktig vår med påbörjan av takdropp senast i mitten på mars. I stan åker jag ändå inga skidor. I morse gick jag till jobbet och njöt av Bandit Rock i öronen, på lunchen spanade jag lite inspiration i några alldeles för dyra lyor både i Johanneberg och innanför vallgraven. Det är inget konstigt, samma visa varje år. Vårtecken? Kanske.
Dagens näst bästa; jag är införstådd att det kanske har spelats lite för mycket fotboll av medioker kvalitet det senaste. Kännetecken? Fotboll är inte särskilt jättekul just nu och de senaste passen har mest varit ett tvång för statistikens skull. Då ska man inte spela alls på ett tag. Ett break kanske rentav vore på sin plats.
Dagens bästa; förändringens vind skola blåsa genom Drydenska Palatset. Snart är det på riktigt. Storebror ska bara granska ändringarna så kör vi sen, right?