Jag har som sagt premiäråkt tåg genom Dalsland och det var alltså en fånig liten barnsdröm som gick i uppfyllelse. Men jag menar, älskar man roadtrips så är ju det här något självklart. Nu har jag sett Brålanda både från marken, från luften och från rälsen och är därmed rätt nöjd. Men jag är även en smula besviken då mitt uttryck ”landskapet som gud glömde” inte visade sig vara helt taget ur luften. Det var till och med sämre än den obefintliga täckningen i Småland jag blev varse under mina rälsäventyr där förra sommaren. Plus rälsbussen i klassisk andra världskriget-anda.
Livet i exil blev därmed också ännu enklare (det har i och för sig aldrig varit särskilt svårt). Jag saknar inte Dal. Jag saknar inte ”Söker…”, ”Ingen service” eller ”Sidan kan inte visas” heller. Däremot vet jag att jag på toppen av Suljätten eller i en stuga i Tännäs, två tämligen avsides ställen i Jämtland respektive Härjedalen, kan kötta 3G i full sula. På tågstationen i Mellerud hade jag halvknackig EDGE, i Åmål två pinnar 3G och där emellan inget alls. Småland har alltså fått sig en värdig konkurrent i jakten på sämst mobiltäckning i Sverige, trots landets kanske vassaste operatör.
Vad tror ni Norge ger för Dalsland? Eller ska vi helt enkelt bara skänka tillbaka det?
[…] har sågat Dalsland förut, som “landskapet som Gud glömde” och att vi ska skänka skiten till Norge. Jag tar tillbaka det där nu. Mobiltäckningen var dessutom helt okej. Men jag är också väldigt […]