Jag är lika trött på hypandet av Spaniens fantastiska lag, spel och hela tjottablängen som flygresenärerna var på askmolnet under sina värsta stunder. Nej nej, jag avskyr inte Spanien och spansk fotboll, jag tycker bara inte att den är så förbannat fascinerande som många vill göra gällande. Gårdagens match mot Portugal var ett utmärkt exempel.
Matchen är kanske inte helt jämn men inte långt ifrån när Villa plötsligt får göra sitt offsidemål. Givetvis otroligt svårt för den assisterande domaren att se från sin position och det var givetvis en förlåtande faktor i SVT-studion efteråt. En tia på att om det varit två andra lag hade det hela benämnts som en smärre domarskandal, man hade rabblat tusen och en fördelar med kameror och femton extradomare i målområdet. Men nu var det ju Spanien. Allt är förlåtet.
Efter Spaniens 1-0 handlade det mest om bollen. Den rullades. Och rullades. Och rullades. Lite i sidled. Lite hemma i backlinjen. Lite mer sidled. Kanske någon uppstickare på en mötande forward. Som givetvis la hem bollen igen och så började man om. Det var så jävla tråkig fotboll så jag höll på att somna (tack, FlightRadar24.com höll mig vaken när jag följde farsans flyg från Bergamo till Skavsta) och all hype om Spaniens bollinnehavsteknik besannades i en orgie av dödligt tråkig skitfotboll. Det tråkigaste av alltihop är att Spanien är så skickliga att de kan döda matcher så här, vilket borde göra att man omedelbart tog bort hypen om att de spelar sån fantastiskt jävla fin fotboll. Det påminner till och med om italienarnas klassiskt urtråkiga försöka att försvara 1-0-ledningar i 85 minuter. Man kan kräkas för mindre. Jag blir nästan förbannad.
Dagens, kanske till och med VM:s största besvikelse: Ronaldo. Utan större konkurrens. Det är så tråkigt att se hur hans potential bara kan försvinna som igår. Fotbollsmässig tragedi.
Idag är det onsdag och jag förbereder mig mentalt för en hel lång kväll utan fotboll. Den första på över två veckor. Det känns faktiskt konstigt.