Jag och Martin pös iväg till Bob igår, trots att Bob själv inte var hemma. Vi snyltade dock på hans HD-sak för att avnjuta lite engelsk utskåpning. Och det blev det, fast åt fel håll. Om Gerrards 2-2 hade blivit godkänt hade matchen fått en annan bild, men sett på det hela stora taget så vann ju faktiskt tyskarna helt rättvist. Så, nu har båda mina lag fått respass hem och jag står utan favoriter. Och fler trevliga lag lär ryka på vägen men jag har nu också bestämt mig för att jag faktiskt inte ämnar ägna några större sympatier åt de kvarvarande lagen. Visst är det roliga lag kvar (inte så svårt att vara roligare än England och Italien 2010) och jag kommer självfallet inte sluta kolla. Men visst, Argentina. Varför inte?
Rooney har ju inte varit någon större höjdare men då är det kul att se både gamla och nya Man United-profiler kliva fram. Tevez, min forne United-hjälte, hängde ju in ett mäktigt skott som innebar 3-0 och en potentiellt ny hjälte stod för ett fantastiskt nummer vid Mexikos 1-3-reducering. ”Chicharito”, a.k.a Javier Hernandez, kan bli riktigt intressant i United-tröjan i höst. Den vänsterkängan, som föranleddes av en helt magisk vändning, är det klass i. Välkommen till ön, säger jag!
Och i höst. Då sitter jag förhoppningsvis på Old Trafford när United tar emot Spurs. Den storyn lär fortsätta och i väntan så får United-flaggan, som hängt till Englands ära, vaja vidare ett tag till.
