Dagens kyligaste telefonsamtal utspelade sig i slutet på arbetsdagen idag.
– Hej Daniel, Maria på <vår IT-leverantör> här!
– Ja, goddag goddag.
– Jaha, vad formella vi blev nu då?!
Maria, det var inte jag som bjöd in till curling- och bowlingtävlingar där du förmodligen inte har för avsikt att låta oss vinna helt enkelt. Därför en avslagen, formell, dryg och tråkig ton. Man ska bli vän med sina fiender, men inte alla gånger. Jag menar, jag tror inte tyskarna bjöd polackerna på kaffe i slutet av augusti 1939.
Därför Maria, därför kommer jag att fortsätta säga goddag ett tag framöver.
Skämt å sido, det ska bli kul att spöa skiten ur er.
Ha ha, hur kul var inte detta… 😀
Nej, jag har inte för avsikt att låta er vinna. Ska ni vinna så får ni faktiskt se till att spela som attan….
Tävlingsdj-len är rätt framträdande hos mig, men skulle det råka bli så att jag förlorar, så är jag en bra förlorare också.
Vi får väl se…. 🙂
Där skiljer vi oss. Tävlingsdjävul men också sjukt dålig förlorare. 😉
Så mycket roligare det ska bli att vinna över dig då…
För är det något jag verkligen är världsbäst på (utöver att jag faktiskt är världrekordinnehavare i något annat), så är det att reta en förlorare…. Iof med ett vänligt skratt i bakgrunden, men ändå… 🙂
Vad har du för världsrekord?
Så länge du bemöter mig med ”en avslagen, formell, dryg och tråkig ton” så kan du klara dig utan den vetskapen… 😛
Haha, right on target! 😉