Om en dag i paradiset sjöng Phil Collins för ungefär 173 år sedan. Another vandring in paradise skulle jag sjunga om i lördags, om jag nu skulle få för mig att släppa en one hit wonder någon gång. Jag och min ständige topptursvapendragare slash inspiratör Martin stack iväg till samma parkeringsplats som för drygt ett år sedan. Den här gången var det dock inte någon tväråklump som hägrade utan Storsnasen, som med sina 1463 meter över havet är högst bland de närliggande topparna (Lillsnasen, Tväråklumparna och Getryggen).
Fråga mig inte hur det händer, men av någon anledning så tajmar vi vädret sjukligt bra, det är bara undantaget Kyrkstenen som bekräftar den regeln. Rätt som det var så gick det från mulet på parkeringen till klarblå himmel en halvtimme in på vandringen, för att sedan mulna på precis när vi kommit tillbaka knappt åtta timmar senare.
Fantastisk topptur hur som helst. Nya kängorna gav inte ett skavsår, inte ens en sketen liten blåsa och för första gången på två år kom jag tillbaka till bilen med torra fötter. Bara en sådan grej. Nåväl, jag har nu gjort det gedigna jobbet och plöjt igenom de över 700 bilder som togs (nästan 100 i timmen!) och här är skörden ur Martins kamera. Det förklarar också vår fina (!) snitthastighet i det rasande tempot av 1,6km/h…
[…] knappt ett år sedan, 1 oktober 2011, gick jag och Martin upp på Storsnasen. Gassande sensommarsol och t-shirtväder. Idag gick jag och Maria upp på samma […]