Jag har haft ett problem sedan länge. Väldigt länge. Men det har inte att göra med att jag är vänsterhänt och att samhällets alla normer tycker att man egentligen ska vara åt andra hållet (ni vet saxar, tårtspadar, man skär julskinkan från fel håll, datormöss, spiraltrappor…), inte alls. Jag är stolt vänsterhänt. Punkt. Däremot är jag brutalt vänsterhänt. Skriver jag med min högra hand så har jag fyra-fem-åringar som har snyggare handstil. Med åren har förvisso vänsterhandens stil försämrats betydligt men det hör väl kanske inte hit.
Hur som. När man inte flippar loss på tangentbordet så får ju högerarmen, ja hela armen, bara ligga vid sidan och vila. Och det tycker den är fantastiskt tråkigt men det innebär också att rörligheten rent generellt i den på senare år har blivit mer begränsad. Okej, jag har fortfarande väldigt bra rörlighet och är inte handikappad på något sätt men det börjar kännas att musklerna är korta exempelvis (or so my massör said för några år sedan).
Så. Idag. Denna vintersprakande tisdag i mitten av januari när Östersund har varit som allra vackrast att blicka ut på och minusgraderna halkat ner till -12°C – då byter jag hand. Resten av veckan till att börja med så får jag köra ett litet utvärderingsprotokoll. Troligtvis kommer det inte hända så mycket på bara fyra-fem dagar men om fyra-fem månader, vad vet jag? Det är värt ett försök.
Det var faktiskt bara det jag ville ha sagt. Hur jag lyckades med konststycket att ödsla bort tre stora stycken text vete tusan. Ibland händer det bara.
Tja med en mus det står Microsoft på, så måste det bara gå bra! 😉