Inte helt obekant så däckade jag ju i en ovanligt seg förkylning i början av december. Vanligtvis ger skiten upp på en vecka men inte den här gången. Det tog mig en månad att jaga skräpet ur kroppen och från att ha hållit igång två-tre gånger per vecka så blev det nu noll. Nada. Niente. Null. Nothing.
Ingenting.
Och det märks nu. Försäsongsträningen kickade igång på riktigt igår kväll. Och jag orkade tamigfan ingenting. Kroppen fattade ingenting. Det var inte det mest komplicerade fyspasset jag varit med om men mentalt var det pissjobbigt. Fysiskt också, vilket blev ännu tyngre när huvudet inte var på banan. Well, formen är inte särskilt skarp just nu och det ska den inte vara heller. Första passen efter jul brukar kännas apa men det här var värre än på väldigt länge.
Jag har, för att förbereda mig själv, värmt upp med två löppass den senaste veckan där det första passet var olidligt tungt och det andra passet en aning enklare. Eftersom jag ibland är som jag är så var det GPS-klocka på, pulskoll och drygt 8-9km båda gångerna. Inte det mest optimala mot mig själv men också en liten nulägeskoll. Intressant är att jag hade ovanligt hög pulstopp på första passet (jag har under löpträning bara toppat högre en gång enligt vad jag kan utläsa av klockan men då tror jag också att pulsmätaren fick frispel (200!)) jämfört med andra men betydligt högre snittpuls i det andra passet (där bara två träningslöp har högre snittpuls av statistiken att döma). Well. Hög puls, lågt tempo och träningsvärk. Det säger en hel del. Den här veckan blir en mjukstart och jag stryker nog allt annat förutom de inplanerade fotbollspassen. Däremellan – vila. Tänk om jag kunde försöka få lite sömn på det här också.
Well. Vila borde inte bli så svårt. Nya handkontrollen till PS3:an dök nämligen upp igår. Firade det dessutom. Med 2-8-torsk i gårdagskvällens sista match. Det går bara bli bättre utifrån det.
Återigen då. 2013 har börjat. Godmorgon.