Jag var precis på väg att slockna för dagen när jag en snabb sväng kastar blicken ut mot natthimlen och upptäcker… norrrsken! Tre minuter senare står jag med kamerautrustningen ute i höstblåsten i full färd att föreviga det. Det blev kanske inte jordens fototekniskt mest fulländade session men fortfarande en skön upplevelse att just få… tja, uppleva. Någon gång ska jag vara på fjället och höra knastrandet och se det rakt ovanför huvudet. Kanske rentav utan kamera. Bara jag. Det. Där. Då.
Föregående inlägg
Nästa inlägg
Nästa gång knackar du på hos mig på vägen! Jag missar alltid norrskenen… 🙁
Nästa gång knackar jag på hos dig på vägen, du missar ju alltid norrskenen. Fram tills nu. 😉
Sånadär tjusigheter har vi inte i Sörmland!
Kämpa Gummiband, kämpa!