Igår kväll var det det sista vi såg av flera saker.
- United på Old Trafford den här säsongen. Det har inte liknat någon annan säsong what so ever, och då är det inte i några positiva ordalag det nämns. Sju torskar!
- Nemanja Vidic. Åtta säsonger. Fyra PL-titlar och en CL-titel ut över Community Shield-pokaler och ett knippe ligacuptitlar. Han kommer att vara saknad, vår serb.
- Giggs? Ingen vet säkert. Men. Inbytt av sig själv i 70:e, en assist till RvP:s 3-1 och en frispark som, av alla frisparkar som slagits sedan frisparkarna uppfanns, förtjänade att gå in. Plus tårarna (?) vid tacktalet? Det osar tack-och-hej hela vägen över Nordsjön och in i vardagsrummet här i Skärgår’n.
Igår kväll var det det första vi såg av många andra saker.
- Wilson. Han var i sann måltjuvsanda framme och högg. Det resulterade i två baljor i sin Premier League-debut. Det är också magnifikt, med framtidsmått mätt. Visst, med Kiko Macheda i minne så tillåts man vara skeptisk men jag ser gärna fler sådana tjyverier som slutar med bollen i nät. Av Wilson. Många många gånger framöver. Det behövs.
- Det nya, unga och hungriga United? Giggs lovade i alla fall det i sitt tacktal efter matchen. Med lirare som Adnan och Wilson så är jag villig att tro på löftet.
Saker jag aldrig mer vill se fanns det också…
- Folk som lämnar arenan i förtid. Så sent som förra veckan avhandlade jag ämnet här på bloggen och så pissar Old Trafford-publiken mig rakt i ansiktet igår kväll. Oförlåtligt att lämna, beyond oförlåtligt att göra det i en match där en av våra bästa mittbackar någonsin gör sitt sista framträdande och kanske även samma visa för Giggs. För fan, oförlåtligt är bara förnamnet.
I väntan på…
- …Giggs framtidsbeslut så finns det några saker att ta med sig efter igår. Typ. De här.
