En månad av kärlek senare

Det är väl dags för en liten VM-summering känner jag. För några veckor sedan skrev jag ju ihop en egen lista över lag jag tänkte ha lite extra koll på (förutom att följa så många matcher som praktiskt var möjligt). Så, hur slutade det?

• Holland. Att slå Spanien med 5-1. Att byta in Krul inför straffläggningen mot Costa Rica. Att dra laget hela vägen till en bronsmedalj. Att visa känslorna. Att han är United från och med nu. Luis van Gaal alltså. Den här hösten kan bli precis så spännande som jag hoppas att den ska bli.
• Portugal. Antiklimax. Ronaldo & c:o åkte hem redan efter gruppspelet och det blev inte roligare än så. 0-4-torsken mot Tyskland grundlade allt och sista-sekunden-kvitteringen mot USA på stopptid var egentligen bara en konstgjord andning. Bedrövligt dåligt.
• Italien. Ett fantastiskt ovärdigt avslut för ett par italienska karriärer. Buffon och Pirlo gjorde förmodligen sina sista landslagsmatcher. Sådana lirare förtjänar ett bättre och mer värdigt avslut. Slår man dock vare sig Uruguay eller uppstickaren Costa Rica så har man inget i en åttondelsfinal att göra. Lika lite som…
• England. Sist i gruppen. Tråkigt fotboll. Åkte hem helt utan att ha lämnat några som helst avtryck. Det enda brittiska man följde under VM var silly season inför den stundande Premier League-säsongen. Och det säger väl det mesta. Solklar besvikelse. Som alltid.
• Belgien. Januzaj startade mot Sydkorea och fick en timmes spel. That’s it. Gjorde inget minnesvärt men fick några minuters VM-erfarenhet. Fellaini agerade inhoppare – och gjorde mål. Så klart. Klarade sig till kvartsfinalen innan det tog stopp mot Argentina. Stod väl inte upp för den roligaste fotbollen direkt.
• Tyskland. Är alltid Tyskland. Likadant den här gången och det som blir mest minnesvärt är utan tvekan råsopen mot Brasilien. 7-1 i en semifinal. Det kommer dröja länge innan vi får uppleva något liknande. Minst fyra år. I slutändan visade man weltklasse och när man lyfte pokalen igår gjorde man det inför ögonen på bland annat Lothar Matthäus. Han om någon vet hur det känns.
• Brasilien? Vann inte VM-guld och 20000 miljoner brasilianare fick en livskris efter en natt.
• Argentina? Vann inte VM-guld och Messi fick inte bli den störste bland de största. Den här gången. Heller.
• Valfritt ”icke-land”. Costa Rica, Colombia, Chile och Algeriet. Plus ett knippe lag som inte överlevde gruppspelet. Wow. Gruppspelet bjöd på draman med slutsekundersmål, kända och mindre kända lirare klev fram, målsnittet sköt i höjden och allt var sådär fantastiskt som bara ett fotbolls-VM kan vara. Det var längesedan jag var så kär i landslagsfotboll som jag var under VM:s två första veckor.

I slutändan? Weltklasse. Ett efter ett droppade ”mina” lag bort men som jag också konstaterade – Tyskland har jag alltid tyckt om ända sedan guldet 1990. Jag gör det fortfarande.