Jag köpte en spelmaskin och fick en

För ett par veckor sedan landade det en Playstation 4 på bänken i vardagsrummet som, tillsammans med bland annat FIFA 15 (som kom i samma leverans) kommer att förgylla min höst alla regniga dagar. Och ja, det har verkligen regnat den senaste veckan. Fantastiskt skönt! Hur som helst. Efter ett antal timmar (fortfarande för få…) bakom handkontrollen så har jag gjort noteringar allt eftersom jag upptäckt nya saker, bra som dåliga och jag tänkte ta några korta punkter här.

Guldstjärna

• Designen på maskinen. Betydligt mindre än föregångaren och inga onödiga krusiduller. Rent och snyggt.
• Snabbheten! Konsolen startar i ett nafs, precis som FIFA (som i princip är det enda jag spelar). PlayStation Store och även menyerna är i det närmaste laggfria.
• Inställningarna, som att jag nu kan ha PIN-kod vid uppstart och ändra profilbilden (ehum).

Klart godkänt

• Handkontrollens utformning. Det är lite omställning från DualShock3 men man vänjer sig ganska snabbt.
• Bakgrundsmusiken i menyerna. Tillsätt lite lavendeldoft och du har ett hemma-spa.

Inte med helt blida ögon

• Playstation Store gapar förvånansvärt tom, trots att maskinen har funnits ute i ett år. Var är allt material som jag vill frossa i? Var är alla appar? Netflix visst, men en vettig Youtube-app? HBO? 500px, som finns i Sonys smarta TV-apparater?
• Handkontrollens batteritid. När DualShock3 höll i ett par-tre veckor, ofta längre, så har jag redan fått ladda min DualShock4 två gånger.
• Ljudnivån. Okej, den är ganska tyst men inte så tyst man kan förvänta sig år 2014. I klass med PS3:an och det är knappt godkänt.

What. The. Fuck. 

• Att PS4:an, efter ett år på marknaden, fortfarande saknar DLNA är inte något annat än pinsamt. Det ryktas om tidigt 2015 men det här är inte godkänt. Långtifrån. Hejdå att browsa NAS:en med musik, bilder och filmer vilket gick alldeles utmärkt på PS3-systemet. Om Sony nu lackar med pengar så är det inte rätt väg att gå att försöka tvinga användarna in i värdelösa musiktjänster. Vi konsumenter blir faktiskt mest bara förbannade då. Som vanligt släpar dock musikindustrin efter ett par decennier.
• Två USB-portar på framsidan som kan användas till… låt se: ladda handkontrollen. Om jag stoppar in ett USB-minne med bilder så händer vaddå? Inte. Ett. Skit. Hejdå, browsa bilder på en USB-sticka nu när jag inte kommer åt nätverksdisken eftersom DLNA saknas.
• Utan vidare vetskap och kunskapen om hur det fungerar bakom kulisserna så väljer jag att såga det vid fotknölarna. För faktum kvarstår; det ska löna sig att köpa ett spel digitalt. I Playstation Store är det precis tvärtom. Där är alla spel dyrare än om jag köper dem på disc via återförsäljare. Ja, jag skulle till och med komma billigare undan om jag gick ner till min lokala Game-butik på gågatan. Förklara för mig, för jag vill verkligen veta varför det är så här.

Så. Vad har jag fått? En snygg spelmaskin. Vare sig mer eller mindre. Jag kan spela på den vilket den sköter väldigt bra (de få spel jag faktiskt spelat) och det var ju faktiskt skälet till inköpet överhuvudtaget. Sedan kan jag ju också titta på Netflix, ett litet plus i kanten. Men utöver detta då? Spela egen musik från nätverket? Nix. Visa semesterbilder från en USB-sticka? Haha. Men. Jag kan byta profilbild på mitt PSN-konto och sätta PIN-kod vid uppstarten.

Lätt värt det.

Nåväl. Det är bara att luta sig tillbaka och invänta 2015 som förhoppningsvis bjuder på DLNA-stöd, fler speltitlar, stöd för att läsa material från USB-enheter och så klart, lägre priser i PS Store. Kommer det kanske redan i kvällens uppdatering som tuggar just nu? Jag drar en FIFA-match i väntan.