Vägen till att en låt ska fastna i huvudet behöver aldrig vara längre än till en mugg kaffe. Långsökt? Inte alls. Kollegan frågade om jag ville ha kaffe på förmiddagsfikat. ”Ja tack!” sa jag och såg samtidigt hur kossan tänkte ”…upp över mina öron” medan det svarta guldet sipprade ner över huvudet och fyllde muggen.
Sedan satt den (”Upp över mina öron” alltså) fast i huvudet så hårt att jag var tvungen att ha ett Orup-race och nostalgitripp en sväng, med glättiga lågstadiediscodängor som framkallade bilder från ”Grottan” nere i Brålanda skolas källare, där discona ägde rum. Det ena förde mig till det ena och det andra och en stund senare lät jag Uggla förgylla mina trumhinnor en sväng, med både gammalt och nytt.
Förresten, Magnuspassionen är ett mästerligt stycke. Jag ska skriva ett sådant om mig själv en vacker dag. Måste bara hitta en kör som vill sjunga den också.