Som ett brev från posten. En avi med okänd avsändare. Det var bara att pysa iväg och hämta ut det. Handstilen på adressetiketten sa allt. Vad hade nu gubben hittat på? Well. Jag slet upp det redan på parkeringen. Han har pratat om det tidigare i höstas och det är nu dags för mig, tycker han, att ta hela egotrippgrejen till en ny nivå.
En selfiestick (eller monopod, om man nu hellre föredrar det ordet). Perfekt. Dessutom med samma stativhuvud som mitt befintliga iPhone-stativ har, vilket innebär att även det här passar på mitt systemkamerastativ. Det kommer bli reseselfies som ni aldrig tidigare sett dem. Inte här på bloggen i alla fall. Så, so long you old närgångna selfies på en armlängds avstånd!
