Så var vi där på temaavdelningen igen. Jag funderar på ett mer stående tema, en fast punkt i tillvaron som jag kan återkomma till mer än flyktiga inhopp på de allehanda utmaningar jag stöter på titt som tätt. Som Throwback Thursday i våras och prylnostalgin förra sommaren. Jag funderar en sväng till och återkommer i ämnet.
Tills dess. Ja, ni tänkte rätt. Jag gör ett spontant inhopp igen. I en bloggutmaning. Den här gången är det en julkalender som jag hittade hos Stina igår, som i sin tur hittade den hos Emily Dahl. Som i sin tur… eller var det hon som kom på den? Ingen aning. Spelar ju faktiskt mindre roll. Det handlar om att summera 2014, så här när årskrönikorna snart är över oss mer än mina svordomar en helt vanlig kväll med FIFA.
Så. 2 december.
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år.
Här blir jag ganska avklädd för är det något som jag verkligen inte är så är det matbloggare. Eller mathantverkare. Det hindrar mig ändå inte från att äta goda saker och jag har några som absolut kvalar in på listan över årets godaste. Både sådant som faktiskt varit riktigt överjävligt gott och sådant som vanligtvis kanske inte smakar bättre än söndermöglade fårtestiklar men som för stunden var en gudagåva from heaven sent. Food-p0rn i olika skepnader.
”Avklädd” och ”p0rn” i samma stycke text. Såg inte den komma.
Om jag slutade med pladdret och istället kom till saken så utnämner jag härmed det här till årets mest minnesvärda måltid.
Say what the fucking what? Torra tortellini med skinkost på tub med ett par-tre glas vatten? Hur i självaste konungariket Sverige kan det någonsin bli något som kan liknas en minnesvärd måltid? Well. Har man avverkat två och en halv mil till fots under tretton timmar (varav de fyra sista med ihållande spöregn) och med totalt ett par-tre tusen höjdmeter, så framstår vad rat som helst som en Michelin-sjustjärnig lyxkrog. Det här är alltså knappt en timme efter att vi kommit tillbaka från Kebnekaises sydtopp. Kroppen värker och fötterna luktar dött skunkkadaver men vid alla heliga älgskitar på burk vad den här maten smakade gudabenådat!
Konkurrensen? Ungefär allt annat under hela 2014, 2013, 2012 och så vidare. Men okej. Mini-burgarna på St Thomas satt som ett smäck, precis som burgaren på haket i Santa Monica och även världens bästa flippin burger i Stockholm. Kontentan? Förutom att det är burgare? En ansträngning av klass sätter ofta sina spår i att den efterföljande måltiden blir en av de mer minnesvärda. Kanske inte mest för smaken alla gånger.
Och exakt här så tycker jag att vi håller på matbloggandet för idag i år.