Test: WD My Passport Ultra – fysiken

För ett tag sedan pratade jag backuper här på bloggen och kort därefter hörde Western Digital av sig och undrade om jag ville testa en av deras My Passport-diskar. Eftersom jag inte är den som är den men ändå är den så tackade jag självklart ja och snart landade det en My Passport Ultra på skrivbordet. Idag tänkte jag inleda testperioden med fokus på disken i dess fysiska form följt av mjukvara, molntjänster och prestanda i kommande inlägg. Jag äger sedan tidigare en My Passport-disk, vars primära syfte är att agera sekundär backup till NAS:en och även resedisk när jag är på flygande fläng. Vilket den dessutom gör väldigt bra. Ultra-disken borde göra det minst lika bra, de är ju av samma skrot och korn.

Vad är det då som har packats upp? Jo, en My Passport Ultra på 2TB, metallversionen med modellbeteckningen WDBEZW0020BSL. Utöver detta följer det med en USB-kabel för dataskyfflande (USB 3.0 & 2.0) och som även är enhetens strömförsörjare. Så här långt inga konstigheter.

Efter att att klämt och känt på den en sväng så kan jag konstatera att det är ett gediget litet bygge som jag håller i handen. Metallfinishen lyfter både kvalitetskänsla och design men jag kan samtidigt inte låta bli att fundera på hur den här disken ser ut efter några månader i en väska med nycklar och andra vassa föremål. Visst, en disk i plast är säkert inte vacker den heller men repor och rispor är inte så fint, minst på metallfinish. Om någon nu bryr sig. Well, jag gör.

Storleksmässigt då? Större än ett kreditkort till ytan och knappt ett par centimeter hög. Eller, om man så vill: två iPhone 5S plus fyra kreditkort hög (!). Vikten ligger på 239 gram och slänger jag med USB-kabeln så landar paketet på 262 gram, vilket är en ganska rättvis bedömning eftersom kabeln ändå måste med om man ska ha någon glädje av disken. Helt okej siffror och det bästa är ändå att det inte behövs någon extra strömkälla då den får strömmen från USB-porten. Efter mina två år med min egna My Passport så upplever jag det här som den absolut största fördelen.

När jag pluggar in den till min dator syns den direkt i Finder och det hörs även ett litet lätt sus från disken. Inget som stör men den är alltså inte helt knäpptyst och håller man i den kan man antyda ett lätt vibrerande. Irriterande? Icke, men faktum är att den låter mer än min Macbook.

Kontentan av diskens fysiska form är att det är en kompakt liten sak men som ändå väger en del när man väl lägger den i handen. Ett kvarts kilo (om man ska vara elak och använda det viktformatet) märks ju om man lägger den i jackfickan men i handväskan eller handbagaget spelar de här 260 grammen knappast någon större roll. Med tanke på utrymmet som en har med sig är det värt ”besväret”. Dessutom är den snygg. Och ja, jag bryr mig.

I kommande inlägg lägger jag fokus på mjukvara, molntjänster och prestanda.

Detta inlägg är ett samarbete med Western Digital. Synpunkterna är dock mina egna och baseras på mina upplevelser kring användandet av produkten under testperioden.