Efter att ha varit ute i Härjedalens djupa skogar i helgen (eller i alla fall dess skidbackar) och hört barnens historier om ”Istrollen som bor uppe på berget” så tänkte jag att det passar utmärkt med att fortsätta på temat, plus att jag vill slå ännu ett slag för det där med att semestra på hemmaplan (Sverige är ju fantastiskt!). Idag är det dock inte jag som skriver utan jag gästbloggas av Linnea Edmark, som driver sin blogg Lanclin – familjevardag i Bayern. Hennes familj ramlade in bland trollen på östkunsten och fann en liten pärla utanför Västervik.
Bland troll och Garpes vänner
Med små barn i bilen och ett större antal mil framför sig gäller det, som många vet, att vara taktisk. Våra barn har generellt aldrig varit svåra att åka långt med men små barn behöver kissa och fylla på med mat oftare än vuxna passagerare. I planeringsstadiet av våra resor räknar vi, researchar och märker ut vart längs vägen vi ska stanna för att få ut mesta och bästa möjliga av stoppen. Ibland misslyckas vi totalt, ibland hittar vi riktiga guldkorn.
Ett av dessa guldkorn är skulpturparken ”Garpes vänner” i Gamleby. Ett litet svenskt guldkorn, i en svensk skog i Småland. Skulpturparken är skapad av konstnären Jerzy Przybyl i tre etapper mellan 2004 och 2007 och bakgrunden till de 83 figurerna i parken är sagan om den giftassugna jätten Garp. När vi besökte ”Garpes Vänner” fanns den jättestora skulpturen av självaste Garpe fortfarande på taket till Gamlebys lilla köpcentrum. Den ska nu efter ett ägarbyte av köpcentret ha flyttats till sina vänner på Garpedansberget.
När min man sa att han hittat en skulpturpark som verkade häftig kan jag inte påstå att jag blev eld och lågor. Konst och skulpturer är inte riktigt vår familjs grej men det hela verkade ligga i kuperad terräng och det funkar alltid bra på biltrötta små ben. Fin utsikt utlovades i slutet på den lilla vandringsleden så lite skulpturer fick vi stå ut med. Nu visade sig denna skulpturpark inte liknade något annat vi besökt tidigare.
Efter cirka 100 meters flack uppvärmning från den öde parkeringen började små grå figurer att dyka upp bland stenblock och blåbärsris. De såg ut att ha levt där länge och sekunderna innan vi kom varit ute för att fixa med något, plötsligt hört oss och stelnat i väntan på att vi skulle gå igen. Det kändes lite som att de små filurerna stack fram ur alla skrymslen och vrår och att de bara stannat upp en stund i sina liv medan vi var där. Alla skulpturer är inte små, många är i storlek som en vuxen människa, några ännu större. Alla de figurer som bor på Garpedansberget finns i svenska och framförallt småländska folksagor. Det är bland annat troll, tomtar, älvor, jättar, nymfer och drakar. Min favorit blev den stora Lindormen som såg ut att ringla sig ut ur en klippskreva, väldigt fint gjort!
Där stigen med alla de 83 skulpturerna figurer tar slut kommer man ut på en stor utkiksklippa med utsikt över skogen och havet, Gamlebyviken. Denna gången hade vi en färja att passa i Stockholm men en annan gång, gärna en ljummen sommarkväll, kommer vi tillbaka och sitter kvar, sitter kvar länge.
Fakta
Vandringsleden som ligger på Garpedansberget strax norr om Gamlebys centrum utgår ifrån en stor grusparkering där den även slutar. Den är gratis att besöka och passar perfekt som rastplats om man är i närheten och vill sträcka på benen en lite längre stund eller bor i närheten och vill göra en liten dagsutflykt. Siktar man på Tjustvallen och Gamleby Folkets Park kommer man till rätt grusparkering.
Leden är ca 700 meter lång och går igenom varierad terräng. Det börjar med en lätt lutande, grusad gångväg och övergår sen mer och mer till en stig med varierande bredd, underlag och stigning. Stundvis är det stupande kanter bredvid stigen och yngre barn bör hålla en vuxen i handen. Barnvagn fungerar tyvärr inte här. Efter utkiksplatsen är det en enkel men bitvis lutande serpentinväg ner till parkeringen igen.
Text & bild: Linnea Edmark, läs mer på bloggen Lanclin.
Det är ju konstigt det där. född och uppvuxen mindre än en timma från detta resemålet, ändå har jag då aldrig hört talas om det där! Konstigt eller hur?
Inte så? Det är väl ofta man bor/är uppvuxen alldeles för nära för att nyttja det som finns? Ofta letar man väl inga turistmål på hemmaplan?
Nej för visso inte, men som barn blir man ju medragen av skolan på ganska mycket upptåg och det där var nytt för mig. Annars har jag varit vid mycket och det mesta lokalt där jag är född, men så sant som du säger det, man nyttjar sällan det som finns lokalt, men man brukar väl ha hört talas om det tänker jag..
Sant. Utanför Östersund finns det exempelvis en älgfarm. Vida omtalad och jättepopulär. Alla i min familj har varit där förutom jag. Jamtli, historielandet här i stan som också är berömt och välkänt, tog det mig tre år att besöka första gånger. Det är liksom för nära för att vara värt besväret, eller hur man ska säga. 🙂
Jag är i och för sig inte från Östersund, så den enda skolan som släpat med mig på saker är den jag jobbade på för tio år sedan. 😉
hehe. Se där 🙂 Nej du är ju från Dalarna,s tår det ju i din byline 🙂
Dalarna! Haha! 🙂 Gästinlägg ser jag mycket framemot!
haha fel. Dalsland skulle det ju vara!
Håller föresten på att snickra på ett gästnlägg till dig. Var ju mycket trevligt att läsa det där! 🙂