Jag är inte den som använder uttryck som ”tänk på barnen i Afrika” för att maten på tallriken ska ätas upp. Eller ”tänk på dem som inte har <ditten> och <datten>” när bortskämda människor mer eller mindre grinar över saker och ting de inte kan få. Jag är mer för att njuta av de möjligheter som faktiskt ges till oss och i 999 fall av 1000 har vi det väldigt bra. Oavsett hur omvärlden ser ut, vilka krig som pågår och vart media för dagen rapporterar om svältkatastrofer. Vi dras med det dagligen och att ständigt referera till dem i vår egen tillvaro skulle bli mer eller mindre ohållbart. Självklart ska vi tänka på de som har det svårt, men det ska inte hindra oss från att leva våra egna liv.
Däremot kan ju tajmingen i vissa saker vara mer eller mindre bra. Nu senast? Ganska sämst.
I helgen skrev jag ett inlägg som jag tidsinställde för en kommande dag. Bloggare rent generellt gör så ibland. Det är ingen hemlighet. Jag också. Framförallt om det vankas dagar där jag är upptagen på annat håll och får svårt att hinna med att författa ihop ett inlägg. Tisdagen som nyss gick skulle bli en sådan dag, som jag på förhand visste skull bli tjock från början till slut. Så jag skrev inlägget När saker ordnar upp sig, ställde in det för tisdag eftermiddag och så tänkte jag inte mer på det.
Sedan, just på tisdagen, gick flight 4U9525 från Barcelona till Düsseldorf ner i de franska alperna. En krasch där 150 människor omkom och plötsligt var tajmingen med mitt SAS-inlägg kanske sämsta tänkbara.
Givetvis går det inte att anpassa alla inlägg här på bloggen utifrån vad som händer eller kan komma att hända i omvärlden. Då skulle det sluta med noll publicerade inlägg eftersom någon någonstans alltid på något sätt och i negativ mening kan beröras av det som skrivs. Ohållbart och orealistiskt såklart. Självfallet ska vi, återigen då, skänka en tanke till de som har det svårt men jag tycker inte att vi måste stanna upp våran egen tillvaro för den sakens skull. Då skulle vi tillslut få tomt på glädjeämnen i livet och så vill väl vare sig du eller jag ha det?
Kontentan av det här utlägget är således att min bloggpost i tisdags hade sämst tajming och att vi ska skänka de som har det svårt en tanke emellanåt. Men! Också att fortsätta leva våra liv och njuta av alla de möjligheter som ges till oss. Vi har det nämligen överlag väldigt bra och om det är något som vi bör påminna oss själva om ibland så är det just det, mitt bland alla i-landsproblem.
Kom ihåg det!