Topptur på Getryggen och ett kärt återbesök

Gardinerna dras bort och vi slår upp våra ögon. Utanför fönstret och Storulvån fjällstation breder fjällvärlden ut sig och precis som vid gårdagens topptur på Sönner Tväråklumpen råder det klarblå himmel. En frukost och utcheckning senare så står vi redo att göra topptur nummer två denna helg. Av gårdagens strapats känns ingenting och vi drar raka vägen mot 1382 meter över havet och toppen av Getryggen.

Vid tidigare toppturer på här har vi haft en liten bergknalle på vägen upp som vi rundat. År ut och år in. I år ger vi blanka fan i den och siktar helt enkelt på raka vägen upp mot första kammen. Lite brantare väg, lite kortare väg. Mycket bättre väg visar det sig.

Emellanåt låter jag blicken svepa över landskapet som omger oss. Fjällstationen blir allt mer avlägsen och ju fler höjdmeter vi tar desto bättre utsikt får vi. Helags och Sylarna söderut, Åre i nordostlig riktning och tanken slår mig snabbt – vad fint vi har det utan liftar, trängsel och uppkörda pister. Visst, vi får bara ett åk idag men det åket kommer förhoppningsvis att slå en hel dag i valfri pist i VM-backarna.

Sylarna sett från Getryggen

En fikapaus i lä

Vi sätter rekord upp till toppen. Knappt en och fyrtiofem tar vi på oss, mot vanliga två timmar. Tempot är bra men vi tillåter oss att ta mikropauser emellanåt. Nog så viktigt. Om det var vindstilla på Sönner dagen innan så är det nästan full storm på Getryggens topplatå och vi blir ganska kortvariga där, när vi dessutom inser att den eftertraktade toppkoden som vi jagar är dold under flera decimeter is och snö.

Lä. Vi hittar en liten sänka som vi tar en paus i. Kex och vatten. Spartanskt så det räcker och blir över men vi klarar oss på det. Kaffet får vänta.

Maria på toppen av Getryggen
Sylarna sett från Getryggens topp
Dryden på Getryggen
Getryggen vintertid. Foto: M. Carlsson / mariasmat.nu
Fikapaus på Getryggen

Getryggen – vårvintermagi

Vi drar på oss skidorna igen och beger oss ut för bergets sydöstra sluttning. Knappt en isfläck så långt ögat når och kontrasterna mot Sönner är totala. Några centimeter mjuk snö och det vita lagret är nästan intakt på bergssidan där vi åker. Det blir ett riktigt fint åk ner mot stationen medan solen kastar all sin kärlek på oss. Vi stannar ofta upp, trots att åkningen är sådär skönt enkel. En måste njuta också. Vidderna. Wow.

Kaffet som slinker ner på fjällstationen en stund senare sitter som ett smäck. Helgens andra topptur är avklarad. Molnfritt och skinande sol. Två dagar och en natt ute i den jämtländska fjällvärlden. Någon enstaka minusgrad.

Vårvinter när den är som allra allra bäst. Jag lovar.

2 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.