På något märkligt sätt har det alltid inträffat en klarblå himmel när det har varit topptur på Sönner Tväråklump gång. Som sämst har det varit lätt mulet vid något tillfälle, möjligtvis lite blåsigt. Men på toppen blåser det nästan alltid, det är ingen nyhet.
Lika märkligt som det är med vädret, lika fantastiskt är det att lämna parkeringen. Med skidor, stighudar och lösa hälar. Med siktet ställt på en vitklädd topp ett par-tre timmar bort och sex-sju hundra höjdmeter upp. Den här lördagen gav vi oss på en topptur på Sönner Tväråklump, en av alla toppar bland Snasahögarna. Martin hängde på och tillsammans kryssade vi uppåt toppen, bland ovanligt många snöfria fläckar och stigningar med ren och skär blankis under hudarna. En ny upplevelse, helt klart, och 250 höjdmeter från toppen tog vi tillslut av oss skidorna och hängde dem på väskorna för att enklare och snabbare ta oss sista biten upp.
På den drygt 1400 meter höga toppen, när allt kommer omkring, är slitet och mödan värt varenda stavtag. Belöningen är milsvida vyer över den Jämtlands och Härjedalens fjällvärld med inslag av Norge. Helt plötsligt är det också vindstilla. Även på toppen. Vi blickar ut. Sylarna, Stora Härjångsstöten, Helagsmassivet, Åre. Grannarna Storsnasen och Getryggen. Och fjällstationen Blåhammaren en bit bort. Plus Storulvån givetvis, både själva vattendraget och fjällstationen.
Jag tröttnar aldrig på vyerna.
Vi beger oss ner längs bergets östra sida och om jag någon gång skulle behövt öronproppar så är det nu. Ljudet av välslipade skidor mot blankis på bergssluttning är massivt där jag med min ganska otekniska skidåkning tar mig ner meter för meter. Det går vare sig fort eller ger några stilpoäng. Mot slutet av branten får vi lite lösare underlag och det går att stå på lite mer. Nere i dalen stannar vi upp och njuter en stund. Det var inte den bästa skidåkningen jag varit med om men att vara ensam på ett fjäll slår ändå många andra upplevelser.
Solen börjar försvinna bakom Getryggen, vi susar vidare nedåt bilen. Sönner-Tvärån ligger frusen och skidvänlig och vi pressar på de sista kilometrarna i flodfåran, låter låren brännas en sväng innan vi sladdar upp fyra meter från bilen. Världsklass, trots dåligt underlag och ganska snöfattigt. Jag har färska jämtländska fjällvyer i minnet och ett rejält träningspass som varat i över fyra timmar. Jag klarar mig gott på det.
En stund senare sitter vi i bilen men vi är inte på väg hem. En kväll med bastu, mat och en stjärnklar himlakropp väntar på Storulvåns fjällstation. Den här helgen går vi nämligen all in.
Bild 1 och 3: M.Engström
[…] våra ögon. Utanför fönstret och fjällstationen breder fjällvärlden ut sig och precis som vid gårdagens topptur på Sönner Tväråklump råder det klarblå himmel. En frukost och utcheckning senare så står vi redo att göra topptur […]
[…] på Getryggen i somras och gjorde Jämtlandstriangeln i september. Jag har vandrat på hösten och skidat på vintern och framförallt är jag inte klar med området. Det finns mycket mer att uppleva […]