Efter topptur på Sönner-Tväråklump. Efter bastu, middag och efterrätt på Storulvåns fjällstation. Då tog vi kamera, stativ och fjärrutlösare. Gick ut i den beckmörka jämtländska vårvinternatten. Tillsammans tog vi alla tre våra ögon och riktade dem rakt upp i himlen. Mot stjärnorna. Tusentals och miljontals. Aldrig syns de så tydligt som när omgivningen är nedsläckt och närmaste gatlykta är flera kilometer eller mil bort. Aldrig är det så fascinerande att ligga i snön och bara titta rakt upp mot något som egentligen är det tomma intet men som förmodligen är allt annat än tomt.
Det vore väldigt konstigt om vi var ensamma i universum. Och de tankarna kryper på extra mycket en kväll som denna. Magiskt, skrämmande, tankeinbjudande och fascinerande.
