Det är lördagsdags och inspirationstajm igen. Den här gången flyttar vi oss över både en atlant av vatten och en kontinent av landmassa för att ta mark i Kanadas västra delar och en stad jag drömt om i ett antal år nu. Inte bara för att det är hemstad till Bryan Adams utan även för att den verkar vara lite som Östersund. Närheten till vatten, närheten till fjäll. Fast upphöjt till etthundranitton. Ungefär.
V som i Världens bästa stad. V som i Vancouver.
När jag från Frösön blickar ut över Oviksfjällen så tittar Vancouverinvånarna bort över North Shore Mountains. När jag ser Storsjöflaket så ser de Georgiasundet. Om jag eventuellt ser en älg simma från Andersön till Norderön så ser de valar och späckhuggare. Och precis som jag (och förhoppningsvis fler med mig) njuter av boendemiljön så har Vancouver fått internationellt erkännande för just boende- och levnadsmiljön. Allt känns lite större, allt känns lite mer dramatiskt utan att bli skränigt som i landet några mil söderut.
Det bästa av allt? Jag kan se mig själv åka dit, njuta av omgivningarna, kulturen och även ta mig en joggingtur i Stanley Park på mornarna. Fint. Väldigt fint.
Omslagsbild: från filmen ovan, via Reemond.
Det här inlägget är en del av Lördagsresan. Det är ett tema där jag under våren, med hjälp av en inspirerande film från Vimeo eller Youtube, tipsar om ett resmål någonstans i världen. Några av platserna har jag besökt på egen hand men vissa tips är också som inspiration för mig själv, om platser jag än så länge bara drömmer om. För fler inlägg på temat – läs mer här.