All in på Liseberg – sommarens grej

Vi kan väl säga så här – det här var sommarens kanske big deal, the great happening, måste-grejen och det mest hypade sedan Leopold I blev kung av Belgien år 1831. Må så vara att regnet smattrade mot bilrutan hela vägen från Trollhättan till Göteborg för att sedan fortsätta göra det samma mot våra huvuden under dagens första blöta timmar inne i parken.

Liseberg. Sommarens höjdpunkt. I klassiskt Göteborgsväder med regn från alla väderstreck och en ändlös och konturlös grå himmel.

Regn på Liseberg

…men det hindrade inte tre av fyra personer från att skaffa åkpassen. Tips förresten; vet ni vilken dag ni ska dit så boka allt på liseberg.se innan. Det sparar framförallt tid. Ska en ha inträde och åkband går det att köpa i ett paket och då får en dessutom VIP-entré till utvalda attraktioner, en gång per attraktion. Det är lätt värt att slippa köa några gånger under en dag i parken.

En för alla - alla för en. Utom en.

Senaste gången jag själv besökte parken var innan modern tideräkning, det vill säga 2 f.Bl (före Bloggen, det vill säga 2006-2 = 2004). På elva år har det… nja, inte hunnit hända jättemycket. Parken står där den står och ett antal attraktioner har tillkommit. Jag gick till exempel halva dagen och tyckte att vi skulle åka upp i Lisebergstornet innan det gick upp (!) för mig att det där numera var AtmosFear och är en frittfall-attraktion. Precis tvärtom alltså.

I väntan på uppehåll så underhöll vi oss i spegelhallen. Alltid lika småfnissigt.

Liseberg

På tal om AtmosFear, den får tyvärr listas över saker som inte åktes. Till vissa attraktioner var det långa köer. Till den här var det dock inte det förrän när jag tänkte åka den framåt kvällen. Då var det inte läge att köa en timme, precis som till både Helix och den klassiska Flumriden. Dit det var konstant kö hela dagen, helt förståeligt – folk var väl redan pisseblöta så då gör ju lite vattenstänk där varken till eller från. Däremot köade vi till både Kållerado och Balder, precis som till den gamla godingen Lisebergsbanan. Den är så jädra skön!

Till både Uppskjutet eller Höjdskräcken var det dock inga som helst köer. Vi hoppade av den förstnämnda och gick rakt in i näst-nästa åktur tre gånger på rad. Det gjorde inget. När molntäcket spruckit upp framåt kvällen hade vi en helt magiskt solnedgång över Göteborg att njuta av, de få sekunder vi nu fick se det från 60 meters höjd.

Balder förresten. Världens största plockepinn?

Kållerado på Liseberg

Liseberg

Balder

Efter massor av åk, springande runt i parken och en himmel som sprack upp och bjöd på solsken så var det nästan skönt att få stoppa lite mat i huvudet och sedan vandra runt bland spelhallarna. Inte så att jag spelade bort särskilt mycket pengar, däremot vann jag ett gosedjur på min favorit – att rulla klot och samla poäng. Såg nästan ut som att jag inte gjort något annat sedan senaste besöket.

Casino på Liseberg

Nåväl. Det var ganska skönt att strosa runt i den här delen av parken och få vila huvudet lite från alla snurrande attraktioner. Fast tro det eller ej, de yngsta förmågorna i vårt sällskap var faktiskt föga intresserade av just den här biten. Det gick inte många minuter innan det var dags att visa upp åkbandet igen.

…men som sagt, Helix blev det inte. Det får bli nästa sommar. Såg minst sagt intressant ut.

Helix på Liseberg

Så. Tillslut la sig skymningen över Göteborg och vi satte oss alla fyra i Lisebergshjulet och avnjöt en stund i lugn och ro innan hemfärden. Nedanför oss susade folket förbi som om det inte fanns någon morgondag. Precis som vi gjort större delen av dagen. Nu var vi mest trötta. Och nöjda.

…och de yngstas lobbyverksamhet inför nästa års sommarbesök på västkusten har redan börjat. Jag anar att de vill tillbaka till Liseberg.

Lisebergshjulet

Det här inlägget är ett samarbete med Max Exposure.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.