Idag, den 1 mars, drar Blogg100 igång igen för inte mindre än femte året i rad! Projektet startades av Fredrik Wass och går sonika ut på att blogga i hundra raka dagar. Om en hänger kvar så är det målgång under junis andra vecka och om en inte hänger kvar så… tja, är det väl inte hela världen. Antar jag. Själv tänker jag inte hänga på i år, däremot tänker jag ge min syn på hur det här projektet hjälpte mig att kicka igång bloggen på riktigt, så här två år efter att jag var med.
Tanken då, varför blogga i 100 dagar? Jag citerar från blogginlägget som jag länkar till ovan.
För att det gör skillnad, framförallt för deltagarna, men förstås lika mycket för läsarna. Har du en glest uppdaterad blogg kommer den få nytt liv igen. Du kommer att få nya läsare och de kommer att återvända oftare. Du kommer att hitta saker att blogga om som du inte ens visste fanns, och du kommer lära dig saker längs vägen. Du kommer också hitta gemenskap bland andra bloggare som deltar i utmaningen, bland annat genom den gemensamma Facebook-gruppen.
Och faktiskt. Har du en blogg som känns lite sval idag, som du vill ta till nästa steg eller bara komma igång med, så är det här ett utmärkt tillfälle att tagga till och ta tag i saker. Faktum är att det var så det kickade igång för mig lite mer på riktigt, där i mars 2014 när jag hoppade på tåget och Blogg100. För även om jag bloggat sedan 2006 så var det ganska till och från där i krokarna och jag var till och med inne på att bloggarna var döda ett tag.
Eftersom skrivande i olika former alltid – alltså, alltid! – varit en del av min tillvaro så fanns det inte på kartan att kasta in någon handduk. Tvärtom. Jag gick all in. 100 dagar blev 200 dagar. Som blev 300 dagar och som blev 365 dagar. Och tillslut sprang jag ”i mål” på 430 dagar.
Egentligen är det skit det samma sett till antalet dagar för vägen dit var (och är fortfarande) mycket roligare än jag hade kunnat ana, med allt som följt i dess spår. Nätverkande med massor av nya bekantskaper och nya inspirerande bloggar att följa. För att inte tala om att hitta min nisch (hej resor!), stor (!) ökning av läsare, samarbeten och till och med superbonusar som utmärkelser och nomineringar i bloggtävlingar där bara bra bloggar hamnar. Det!
DET!
Så. Blogg100 för mig blev helt enkelt en rejäl spark i röven. Det går att skriva om allt. Om inget. Och allt däremellan. Jag ville fortsätta blogga och att sätta ett mål var det som behövdes. Jag är oerhört nöjd med det beslutet så här två år senare och stolt över resultaten som följt. Och det fina är ju att om ett-två år kanske du sitter med samma känslor.
En kan om en vill. Kör hårt och lycka till!
Jag har hört om den där utmaningen flera gånger, men jag bloggar ju varje dag ändå… så det blir lite konstigt att vara med då 😉
Precis. Lite av samma anledning så avstår jag också. Jag bloggar inte varje dag men i princip. Men shit, som kickoff var det där projektet guld. Att få skrivrutin och att tänka blogg. Viktigare än jag anat tidigare. 🙂
Det har varit en klart intressant resa att följa bloggen sedan du började med utmaningen, en klar förbättring på alla sätt och vis och ett ständigt återkommande mål för att läsa vad som är nytt, även om jag är dålig på att kommentera för det mesta! 😉
Bra jobbat fröken Dryden!
Fröken Dryden tackar och niger sött, herr Ewenson. En kolon-e på den va? 😉
Får man hoppa på i efterskott liksom? Har lurat på det där några år, men nu känner jag mig ju lite övertygad 🙂
Haha, det är bra att du är övertygad Katta, jag tror mer det handlar om en själv och inte att känna sig styrt av massa regler. Bra träning för självdiciplin om inte annat, det behövde i alla fall jag när det kom till bloggen. Kör hårt vet ja!
Solklar kolon-e! 😉
:e