Det var ett helt medvetet val vid bokningen, det där med förstaklass och tyst i kupén. Efter senaste tågresan, med fylltratten ni vet, så borde jag blivit avskräckt från tåg men det blev snarare tvärtom. Lite som ”challenge accepted”. Som att jag kände mig manad att få till en bra tågresa eftersom jag vet att några timmar på rälsen egentligen kan vara en ganska behaglig upplevelse.
Så. Jag helgarderade mig. Och här sitter jag nu, med två andra själar i kupén, och ser våren bli tunnare och tunnare ju längre norrut vi tar oss. Det är behagligt lugnt, kaffet står bredvid mig och jag kan gå igenom veckans bilder och skriva lite utan massa hets och trams runtomkring.
Ja men precis, jag är på väg hem och håller på att runda av Vancouver-resan.
Känns som att jag behövde lite tyst i kupén efter niotimmarsflight och en olidligt stimmig timme på flygplatsen i Frankfurt. Alltså, den flygplatsen. Den må vara smidig emellanåt men för det första är den onekligen otroligt ful och så råder det något sorts jävla kaos där samtidigt. Idag (som alla andra dagar?) var det helt horribelt med folk. Överallt. Kändes som att ingen visste var de skulle. Folk sprang till höger och vänster. Ungar låg på golvet och skrek efter cocacola (!). Boardingköer långt ut i korridorerna.
De har ju dessutom en sjukt omysig ljudmiljö att vistas i under perioder som överstiger sjuton minuter. Allt sorl, alla högtalarutrop och alla barnskrik studsar hejdlöst fram och tillbaka eftersom stengolvet agerar ofrivillig förstärkare eller resonansgrej, välj själv. Och inget annat som äter upp ljudet heller, förutom mina öron och mitt huvud. De har lite att jobba med där, tyskarna. Jag ska nog arbeta hårt för att undvika Frankfurt tillsvidare, när jag ska ut på fler äventyr.
Så, vad sa vi? Tyst i kupén? Ja tack! Jag njuter för fullt.
Det där med tyst kupé är ett alldeles underbart koncept. Väljer så långt det går alltid tyst kupé om jag skall ut och ÅKA tåg, i varje fall så länge jag skall resa utan sällskap då…
Ja, jag ska fortsätta med tyst kupé om jag ska ut på egotripp även framöver. Helt galet värt det!
Bästa sättet att åka tåg! Allra helst med frukost eller om man lagt till middagen. Fortsatt bra och tyst resa!
Verkligen, det är så här tåg ska upplevas helt enkelt. 🙂
Tyst i kupen. Ja tack. Reser alltid i den tysta kupen utan telefonpratande medresenärer.
Ja, jag ska börja med det när jag åker tåg. Helt klart.
Det ser ju grönt ut i Sverige också!
Knappt norr om Dalälven. Men det kommer. Nästan så att jag märker skillnad bara idag, när solen gassar på även i Östersund! 🙂
Tyst kupe = guld värt och det enda jag reser i. Om det inte är så att det inte finns plats där. Som på fredag. Som tur är så är det bara en två timmars resa.
Två timmar, då kan en nästan överleva faktiskt. 🙂