Golf är en skitsport – det här är varför

Jag har nu spelat golf i drygt ett år, efter att ha tagit grönt kort sommaren 2015. Golf har till och med en helt egen kategori här på bloggen. Innan jag började hade jag mängder av fördomar, som man som okunnig icke-golfspelare har. Ni vet det där klassiska. Att det är en rikemanssport. Att golfkläder är snobbigt fula. Att uttrycket ”KFIB” (Klubben för inbördes beundran) en gång grundades på en golfbana utanför Härryda år 1765, när åtta män i fula pressveckskläder och skärmkepsar stod och dunkade rygg och berömde varandra för sina skitslag. Och ja, golf ÄR en skitsport. Men inte av de här anledningarna.

Well. Det här är mina fem dineros till varför golf är en skitsport. Så. Sätt er ner, läs och håll käften.

Genusperspektiv från sekelskiftet (det förra)

Det här är ingen sport för genuskänsliga personer. Alltså, vi snackar ett tugg som skulle få vilken jämställdhetsombudsman… eh, person som helst att avlida i ohyggliga allergiutslag över hela kroppen. ”Damtee”, ”herrbollar” (no pun intended…), dam hit och herr dit. Alltså, va fan? Nu vet jag att det pågår ett arbete för jämställdheten inom sporten (i alla fall på Frösön) och det är på tiden. Att äldre i gemet fortfarande tuggar vidare kan väl vara hänt men låt det inte ärvas ner till nya spelare och yngre generationen. Vi kan börja med att kalla det för ”gul tee”, ”röd tee” och så tar vi det därifrån.

Att kasta flaggan

Det är ju så jädra noga med att lägga tillbaka torvor och trampa till dem och kanske framförallt att laga sina nedslagsplatser på green. Och det gör folk. För att i nästa sekund slita upp flaggan och kasta den några meter bort. Är det att vara rädd om en golfbanas absolut känsligaste del? En golfare går en mil per runda men orkar inte böja sig ner för att lägga ner flaggan lite försiktigt. På riktigt? Avgå.

Sällskapsspel – sportens största lögn

”Jo men det är ju så kul med golf för det är ju så trevligt att umgås!” sa någon och slog en rejäl hook från röd tee. ”Jo men visst, så är det ju!” sa den andre och slog en rejäl slice från samma tee. ”Ja men vi syns på green om 508 meter då!” och så skildes de åt och sågs inte igen förrän en kvart senare när de harvat sig in på greenen för att putta åtta gånger. Och under puttningen ska det vara helt tyst, det är ju sen gammalt så nästa tillfälle för lite samtal blir ju på vägen till nästa tee. Och då kommer man inte ens ihåg vad man pratade om innan.

Sällskapsspel, my ass!

Miljövänlighet? Not so much!

Golfbanor är vackra, absolut. En prunkande upplevelse bland välansade fairways, finklippta greener och härliga parker att gå runt i under de fyra timmar en runda tar, plus minus ett par timmar beroende på hur mycket en måste leta bollar i periferin. Men vad ligger bakom jobbet? Vi snackar konstbevattning, kemikalier och bekämpningsmedel, plastpeggar som slängs i gräset och golfbollar som ligger och möglar (nåväl) i skogen. Nja, det är väl bara en tidsfråga innan Greenpeace ankrar en båt nere i Storsjön, belägrar femmans hål på Frösön och tar valfri singelhandikappare med en plastpegg i handen som gisslan.

Att träffa en liten boll

Alltså. När allt kommer omkring. En står på gul tee och ser en liten tanig flagga 500 meter bort. Peggar upp en liten fånig boll som bara är några centimeter stor. Sedan bongar man iväg bolluslingen så långt en orkar (men utan att ta i dessutom) i jakten på att eventuellt om tio-tolv slag få ner uslingen i ett hål som inte är större än att bollen precis går ner. Jamen ni hör ju hur tramsigt det låter. Och det här ägnar sig folk åt, gamla som unga. Vi är fantamig inte riktigt kloka en enda av oss.

Och nu till den stora frågan – har jag några läsare som ägnar sig åt den en skitsport som den här? Ska vi ta en runda nån gång och diskutera saken? Jag behöver nämligen träna mer, komma över min senaste skitrunda och sänka mitt hcp ytterligare.