Drommen och Bydalens byiga vindar

Ibland behöver det inte vara krångligare än att få ett telefonsamtal från Martin en lördag för att en stund senare ha spikat en dagstur för söndagen. Så, när två tidsoptimister ska ut på fjället och vandra med en middagstid att passa så får det blir en lite närmare dagsvandring vanligt. Och tidigare än vanligt. Läge för Drommen med andra ord, den där toppen i Bydalen som jag faktiskt aldrig gjort.

Oktober och Jämtland. Avresa 07:12. Minusgrader och fallande löv i höstvindarna. Himlen spricker upp när vi närmar oss Bydalen och så sjunker termometern ner till -10°C en stund. Vid parkeringen är det frostigt men bara ett par minusgrader och vi lämnar bilen med en nästan lodrät bergvägg framför oss. Det där med att följa leden struntar vi i utan väljer den rakaste vägen upp mot toppen. Och nästan brantaste.

Efter två timmar-nånting står vi på toppen. 1140 meter över havet. 500 meter nånting ovanför parkeringen och bilen. Efter den branta väggen och många höjdmeter på kort tid har det flackat ut rejält och sista biten är som att gå på en stor platå. 360°-vyerna är frapperande. Storsjön, Bydalens skidbackar, småsjöar och blänkande tjärn i motljuset av solen. Anarisfjällen skymtar bakom molntäcket i väster och så ståtar Åreskutan upp sig i nordväst. Vinden är byig. Ena minuten blåser det halv storm, andra minuten är det så vindstilla att jag bara hör mig själv andas.

En isande kall flaska vatten och ölkorv är vad jag själv har tagit med mig på den här snabbt påkomna turen. Inte optimalt kanske. En varm mugg choklad och några mackor hade varit bättre men Martin bjuder på en mugg kaffe. Vi blir sittandes en stund och jag blickar bortåt Storsjön. Drygt 16 år efter att jag såg den här toppen första gången sitter jag nu här och har en inverterad vy mot vad jag är van vid. Skulle kunna sitta en bra stund och bara titta ut över Jämtland.

Vi tackar Drommen för besöket och vänder tillbaka neråt bilen igen. Följer leden gör vi för en gångs skull. Den är minst lika brant som vår improviserade väg upp på berget. Solen i ryggen. Medvind. Och så ser vi alla fjällstugor och slingrande vägar upp mot Fjällhalsen.

Bydalen är vackert även om den där genuina vandringskänslan förtas en aning med fjällanläggning och skidbackar vart än man må titta. Vyerna från toppen av Drommen gör det ändå värt det. Drygt sju kilometer och inte ens fem timmar är vi ute. En perfekt liten dagstur från Östersund med andra ord, som de allra flesta kan göra. Med lite vilja, en mugg varm choklad och en väckarklocka. Så en kommer upp och får möta gryningen. För mig det kanske svåraste av allt.