Lord Nelson Hotel – i hjärtat av Gamla stan

Otaliga gånger har jag vandrat längs Västerlånggatan i Gamla Stan, Stockholms unika kvarter i hjärtat av själva smeten. En deckare jag skrev i åttan på högstadiet utspelade sig i huvudsak just på den här gatan och många gånger har jag tänkt att det här är ett ställe jag ska titta närmare på när det kommer till boende. Nu blev det äntligen av, när jag inför resebloggeventet i fredags checkade in på Lord Nelson Hotel.

Jag älskar alla trånga gränder, märkliga vinklar och det osymmetriska som genomsyrar Gamla Stan, kontra alla skokartonger som en annars passerar på vägen från centralstationen. Lord Nelson Hotel ligger vid Västerlånggatans norra ände. Det är tio minuters promenad från centralen, ett stenkast från slottet och i princip det mest geografiskt centrala man kan komma i hela huvudstaden.

Huset har fyra våningar och rummen är döpta efter olika fartyg. Jag bodde på fjärde våningen i rum #43, kallat Lahloo och namngivit efter den tremastade fullriggaren som byggdes 1897. Fartyget står också modell ovanför sängen, bara en sådan grej! Rummet jag fick är litet men som ensamresenär behöver jag inte så mycket mer utrymme, det finns också större rum. Till detta finns ett eget helkaklat badrum med dusch och där stod jag en bra stund efter frukosten och vaknade till på riktigt.

Frukosten förresten, den är ekologisk och hemmagjord och det är väl bara mitt eget fel att jag tog sovmorgon och satte mig till bords när den redan stått framme nästan tre timmar, helst brödet. Kanske hade en täckande brödhandduk hjälpt lite, nu när omsättningen på maten inte verkade vara särskilt hög. Det smakade hur som helst helt okej, jag är nöjd så länge jag får min fil och mina flingor. 

Kontra de stora kedjornas ganska icke-charmiga atmosfär så är Lord Nelson Hotel genuint trevligt. Även om faciliteterna inte håller 2016-klass i stil med nybyggen (fast wifi-anslutningen är riktigt vass!) så lever det här på sin charm, sitt läge och det unika som Gamla Stan hyser. Att kunna slå sig ner i det lilla biblioteket och låta Västra Långgatans hets passera en våning nedanför är riktigt trevligt, precis som takterassen.

Exakt! Det finns en takterass här som, om man vill, är öppen året runt. Nu var ju det här december och råkallt men jag ville ändå upp och titta så jag fick nyckeln. Det är lätt att bli förälskad i Stockholms takåsar och jag kommer ihåg flera sådana scener ur böckerna med Anderssonskans Kalle som jag läste när jag var liten. Nu var det mer IRL, så att säga. Tänk det här stället en skön sommardag och en mugg kaffe i handen.

I väntan på att mitt tåg skulle gå hem efter natten satte jag mig ner i lobbyn (även frukostrummet) och tog en kopp kaffe efter att jag checkat ut. Det var som en tyst oas bredvid kommersen på gatan utanför. Fantastiskt skönt. Och så tog jag en selfie med Lord Nelson själv. 

Förutom ett charmigt hotell så är det trevlig personal. De har dessutom folk på plats dygnet runt, inte en självklarhet på mindre hotell som dessa. Jag skulle gärna stanna fler nätter här. Helst på sommaren. Helst vara morgonpigg. Äta nybakat bröd. Dricka dagens första mugg kaffe. På en terass under blå himmel. Nästa gång?

Tack till Lord Nelson Hotel för möjligheten att stanna en natt. Som vanligt är synpunkter, åsikter och bilder helt utifrån min egen upplevelse.