Vad gör man på Global running day? Man springer så klart. Extra bonus om det är ett lopp. Och kan ni tänka, jag lyckades synka jobb i huvudstaden med Blodomloppet ute på Djurgården igår. Men det räcker inte så, för Stockholm visade sig verkligen från sin allra finaste sida dagen till ära. Sol, löpning, försommar. Alltså, tajmingen i allt det här var beyond briljant.
VAD Löptävling
VAR Djurgården, Stockholm
NÄR 3 juni 2026
STRÄCKA 5 km
VÄDER +18°C, solsken
Tillsammans med några kollegor hade vi bokat in ett lag. Ni vet, picknickpåse med after-run-käk och allt sånt. Hur som haver, jag valde halvmilen löpning med tidtagning medan de andra körde en riktigt fin promenad längs samma sträcka.
Och banan ska man inte klaga på en sån här dag.
Start- och målområdet är vid Djurgårdsbrunnsbron. Sedan löper man motsols tvärs över halvön till Djurgårdsvägen, förbi Täcka udden, rundar Blockhusudden, förbi Lilla Sjötullsbron innan den sista energin bränns av på upploppsrakan längs Djurgårdskanalen. Stockholmsvackert i försommarjuni så det räcker och blir över.
Merparten av löpningen är på gång- och cykelvägar med grusunderlag. Kanske inte det snabbaste man kan tänka sig men det är ju samma för alla.
Planen för min halvmil
Min gameplan? Absolut under 20 minuter men helst personbästa. Det är dags att sudda ut det sex år gamla rekordet på 19:15. Bonus blir sub-19 och en riktig diamanttid ner mot 18 och en halv minut. Med det sagt behövde jag öppna i 3:50 tempo och sedan ramla in kring 11:20 efter tre kilometer, för att sedan eventuellt kunna pressa lite till sista två, åtminstone för PB.
Trångt i starten
Jag ska väl erkänna att jag var lite seg med att ta mig till starten. Uppvärmningen fick prioriteras. I och med det så hamnade jag en bit bak i startfältet och fick därför trixa mig fram bland löpare i några hundra meter efter att startskottet gått. Första kilometern går därför på beskedliga 3:58.
Efter knappt två kilometer kommer vi ner till vattnet. De största klungorna är borta och fältet glesar ut sig rejält. Tre kilometer passeras på 11:42 så ja, jag är en bit efter plan. Blir ändå förvånad när jag så här i efterhand konstaterar att jag inte gjorde så stor grej av det. Jag matade på med planen i behåll och att inte bränna mig för tidigt.
Jag ser knappt några andra löpare
Vid knappt fyra kilometer har jag bara tre löpare inom synhåll. Tre! En av dem glider jag om ganska omgående och de andra två försöker jag ta upp jakten på. Det går segt men känner att jag tar meter för meter.
När vi når Djurgårdskanalen börjar det bli ganska köttigt. När en av de två löparna framför mig tappar tempot allt mer så lyckas jag smyga om honom bara några hundra meter innan mål. Här piper också klockan för fem kilometer. Och vi är inte i mål. Jag trycker på det sista jag har. Sista hundra innan målbågen är på en gräsplätt med lätt motlut. Oerhört otacksamt.
Målgången
Mållinjen passeras. 5,3 kilometer på den officiella tiden 20:35. Halvmilen enligt klockan (och Google Maps) passerades dock på 19:28 och det är ju faktiskt bara tretton sekunder från personbästa. Inget sub-19 men med god marginal under 20 minuter. Och jag slutade tillslut femma i vår startgrupp, där ettan och tvåan drog in på under 18 minuter. Inte så konstigt att jag aldrig såg dem. Tutti för hela Blodomloppet 5 km? Plats 30 av 4750 tidtagna målgångna löpare. Det måste jag ju vara nöjd med.
Eller som min vän uttryckte det; ”Nu är väl iofs blodomloppet något 4500 pers bara gör utan att springa livet ur sig så du var nog typ plats 30 av 250 som ansträngde sig, men ändå starkt! 😂”
Man kan se saken på olika sätt.
Post-race då?
Jo men jag gick och mötte upp mina kollegor längs samma sträcka jag själv sprungit och sedan blev det fika i gröngräset under en blå Stockholmshimmel. Där tackade jag mina ben, mina fötter och mitt pannben för ett väl genomfört lopp, medan samtalsämnena skiftade från högt till lågt.
Och så slank det eventuellt in ett ”Det här gör vi om!” någonstans mot slutet.
