En äkta Hyrox-tävling rycker allt närmare. Känns det som i alla fall. Även om jag inte är anmäld till någon. I helgen fick jag dessutom än mer blodad tand. Inte för att jag ramlade och slog mig utan för att jag tidigare i veckan spontananmälde mig till STC:s Hyrox-simulering på Hötorget i lördags. Ja men jag var ändå i stan och dagen var obokad så varför inte. Jag vill ju testa tävlingsformen och det här var ett ypperligt tillfälle.
Men… vänta nu. Hyrox, vad tusan är det? Kortfattat är det ett tävlingskoncept där åtta kilometers löpning i 1 km-etapper varvas med konditions- och styrkeövningar. Vi snackar stakmaskin, burpees, rodd, putta släde, dra släde, farmers carry, utfallssteg med sandsäck och wallballs. Ungefär som en löptävling där någon var tusende meter tycker att man är alldeles för pigg. Det finns även olika klasser. Dam, herr, Open, Pro och så vidare.
Så här ser herrarnas Open-klass ut:
| Efter löpning | Station | Distans och vikt |
|---|---|---|
| 1 km | SkiErg | 1 000 m |
| 2 km | Skjuta släde | 50 m, 152 kg inkl. släde |
| 3 km | Dra släde | 50 m, 103 kg inkl. släde |
| 4 km | Burpee broad jumps | 80 m |
| 5 km | Rodd | 1 000 m |
| 6 km | Farmers carry | 200 m, 24 kg i varje hand |
| 7 km | Utfall med sandsäck | 100 m, 20 kg |
| 8 km | Wall balls | 100 repetitioner, 6 kg boll |
Hyrox-simulering då?
En simulering är så nära en skarp tävling man kan komma utan att det är tävling. Inga nummerlappar. Ingen prispall. Inget Hyrox-officiellt. Mest ett roligt event där man får testa att köra ett fullt race. Möjligtvis är man inte riktigt lika petiga med reglerna heller, även om jag fick synpunkter på mina sista utfallssteg och fick göra om några wallballs. Fast simuleringen är ändå gott nog. För att känna på upplägget. Få ett hum om vad man behöver träna på för att orka en hel singeltävling.
I lördags var det dags och det var STC Hötorget som höll i trådarna. Det var primärt team om två personer som körde där jag tidigare i veckan synkat ihop mig med M. Inte så att vi känner varandra. Vi råkade bara vara på samma STC-klass, M saknade partner och jag fick frågan. Inte konstigare än så. Varje team lägger sedan upp racet som man själv vill och delar på stationerna efter eget tycke och smak. Förutom löpbandet då, för den insatsen skulle båda köra. Annars blev det ungefär 50/50 rakt över för mig och M.
Ja men hur gick det då? Jodå. Helt okej. ”Det var ingen tävling… men er tid på 1 timme, 11 minuter och 4 sekunder var dagens snabbaste!” sa STC-Klara efteråt. ”Klart det var tävling!” sa jag.
Lite semi-spontant så här ett par dagar senare? Jag upplevde löpbandet som den behagliga delen av passet (i en riktig tävling springer man på vanligt sätt) medan utfallsstegen var betydligt jobbigare än jag tänkte mig. Greppstyrkan i farmers carry kan jag också behöva jobba lite med den dagen jag ska gå alla tvåhundra meter på egen hand. Sen var ju M brutalt bra på burpeehoppen och wallballs, medan jag drog iväg på löpningen. Bra synk, där våra olikheter blev styrkor.
Om jag var sugen på en äkta tävling innan så är jag det definitivt nu. Frågan är bara var? Stockholm i december? Eller kombon ”tävling & semester” som vi har gjort flera gånger förut (vem minns inte Sydney Marathon?)? Hong Kong i januari? Chicago i februari? Glasgow i mars?
Jag får klura lite och så njuter jag av träningsvärken så länge.
