Energitjuvar och en ganska tom garderob

Jag fick ett ryck häromdagen. Kort och gott – jag tröttnade. På att ha en garderob som såg ut som ett överfullt överskottslager där 70% av innehållet inte används. På hyllor i samma garderob som var proppade med hudvårdsprodukter jag inte använder, glasögon från 2002 och parfymer jag inte känt doften av sedan början av seklet. På e-postutskicken från företag som i strid ström ramlar in i inkorgen, som jag en gång i tiden faktiskt bett om. På småsaker som blivit liggandes för länge och som jag bara inte tagit tag i.

Trött på det. Det blev jag. Så en kväll tidigare i veckan tog jag en tredjedels aggression, en tredjedels ”nu eller aldrig” och en sista tredjedels vision om färre energitjuvar i livet. Och högg tag i skiten. I allt sånt där som elakt tittat på mig varje gång jag öppnat garderoben, inboxen med mailen och att-göra-listan.

Så. Det här är alltså inte min packning för en weekend i Düsseldorf. Det här är numera huvuddelen av min garderob, mina vardagskläder. Ja, exklusive några plagg i tvättkorgen, träningskläder, underkläder och finkläder då. Mer än så här behöver jag egentligen inte. Ni anar inte hur befriande det känns.

Släng där på uppsägning av ett dussintal nyhetsbrev jag ändå bara slänger när jag får dem, samt att jag numera bokat tid hos optiker, planerat in några produkttester som jag låtit vänta samt kasserat ett antal punkter på listan som både blivit inaktuella och ointressanta.

Det känns lite lättare nu. Men jag är inte klar. Jag ska köra fler räder. Mot mig själv. Mot mina energitjuvar. Mot saker jag egentligen inte behöver. Men bara det kräver ju också sin energi. Att inte lägga energi på saker som inte behöver mer energi.

Förresten, behöver någon köpa en studiomikrofon? Jag har en över, använd tre gånger.