Det där med sportfoto borde jag ägna mig åt oftare. Att fånga ögonblicken, låta kameran smattra, släpa kameraprylar runt idrottsanläggningar och att svettas medan massa stycken idrottshistoria (nåväl) skapas. Alltså, det är ju skitkul. Framförallt att komma hem och redigera bilderna och se uttrycken, känslorna, grässtråna som sprätter i solljuset och allt sånt. I söndags åkte jag ut till Ås, min gamla hemmaplan utanför Östersund, för att kolla när just Ås IF tog emot Ope IF. Toppfotboll? Ja lite, i den övre delen av division V Jämtland i alla fall.
Det var ju här jag härjade, fram tills knät tackade för sig 2013 och tvingade mig till ett aningens för tidigt avslut av den framgångsrika (nåväl…) karriären i gärdsgårdsserierna. Ja, om den sorgen har jag redan skrivit.
Jag hänger ju fortfarande lite med Ås eftersom jag hakar på deras träningstider under försäsongen. Ni vet, jag kör de där grisiga intervallpassen i Jämtkrafthallen från november till mars. Medan de själva ägnar sig åt fotboll. Medan isen ligger blank och hal ute på gatorna. Lyxen i det alltså. Jädra fint.
Matchen då? Ja, jag kom ju några minuter för sent så när det gått tio minuter ledde Ås med 2-0, två mål som jag tyvärr missade. Dock tappade man till 2-2 i andra halvlek och jag missade även de här två målen med kameran vilket jag helt enkelt får träna på tills nästa gång. Matchen slutade oavgjort och får jag gissa så var Ås inte särskilt nöjda med den ”förlusten”.
Här är så mina bilder från de åttio minuter jag faktiskt såg. Jag körde en Canon 7D tillsammans 70-200 och 100-400.
Härliga bilder! Fotboll alltså, omöjligt att sluta.
Ja alltså. Fotboll. En del av livet sedan man var drygt fyra år. Så ja, svårt att sluta sig, pilla.
Sportfoto är väl det enda kring just sport jag kan tycka är lite intressant, åtminstone fram tills dess man kommer hem och skall gallra bland alla hundratals bilder! 🙂
Haha ja, drygt 700 blev det från den här matchen och det har inte gallrats så mycket. Än. Får se när jag tar tag i det, ganska långt ner på priolistan…