Flyga KLM 787 Dreamliner och 11 timmar i luften

På vägen till och från Mauritius var det lite av en världspremiär. I alla fall för mig, då jag aldrig tidigare flugit långt med KLM. Ja, jag hade ju inte ens flugit med dem alls innan den här resan, inte ens från Stockholm. Bättre sent än aldrig så klart och nu är det äntligen avklarat! Den första delen från Stockholm till Amsterdam har jag redan gått igenom så nu tänker jag visa hur det är att flyga långt med KLM i deras nya 787-9 Dreamliner.

Flygningarna som gjordes var följande:

• Amsterdam (AMS) > Mauritius (MRU)
  20 januari 2018, 17:30-07:50 (17:44-07:28, flygtid 10:44)
  KL501, Boeing 787-9 Dreamliner, PH-BHI
• Mauritius (MRU) > Amsterdam (AMS)
  26 januari 2018, 09:50-18:50 (10:14-18:42, flygtid 11:27)
  KL502, Boeing 787-9 Dreamliner, PH-BHE

Eftersom jag gör en sammantagen bedömning utifrån båda flygresorna så blandas det både intryck och bilder från dessa.

En världsjätte söder om Amsterdam

Amsterdam Schiphol, en av världens största flygplatser både till yta och antal passagerare, ligger nio kilometer söder om stan och hit åker man enkelt med tåg från Amsterdam Centraal. Resan kostar knappt €5, tar en kvart och när man tagit rulltrapporna upp från tågperrongen står man på Schiphol Plaza. Det är välskyltat till respektive avgångshall och trots sin storlek så upplevde jag inte flygplatsen som så enorm som man kan tro. Tvärtom, den kändes nästan kompakt vilket så klart är positivt.

Incheckning och bagdrop på Schiphol

Dagen innan flygresan öppnar incheckningen och det enklaste är att göra jobbet i KLM:s app eller på webben. Fördelen med detta är att man, om det görs det i rimlig tid, har bättre chans till att kunna välja bra platser. Vi checkade in några timmar efter att det öppnade och då var det svårt att välja något annat än de säten vi blivit tilldelade, på grund av fullbokat plan. I sig inga konstigheter men jag kommer till det en bit ner i inlägget.

Väl på Schiphol kan man sedan printa sina boardingkort i någon av alla automater som finns, men det digitala boardingkortet i KLM-appen fungerar så klart fortfarande.

Väskan lämnar man på egen hand i en automatisk bagdrop. Upp med väskan på bandet, knappa bokningsreferensen och sedan sköts det mesta av sig självt. Väldigt smidigt måste jag säga och när allt är klart stängs ett galler och väskan rullar iväg. Kom ihåg kvittot bara, det skrivs ut efter att väskan åkt iväg. Det fanns också personal på plats, så man står aldrig handfallen.

Jag gillar ju som bekant både flygplatser och flygplan så när vi släppt iväg väskan höll vi lite på säkerhetskontrollen. Istället tog vi trapporna upp till Panorama Terrace, en härligt stor terrass för att kunna spana ut på alla flygplan som landar, lyfter och står parkerade.

Den här terrassen ligger alltså utanför säkerhetskontrollen och är således tillgänglig för alla. En bitig eftermiddag i januari står man kanske inte särskilt länge men har man en stund innan flyget avgår är det här absolut en plats att besöka.

Mot MRU i en KLM 787-9 Dreamliner

KLM har ett antal Boeing 787 Dreamliner-plan i sin flotta och det är 787-9-versionen vi pratar om. De fick sitt första exemplar 23 november 2015 och hade en härlig unboxing-video på sin Youtube-kanal som krönte mottagandet. De 787-9:or som vi flög de här två resorna var dels KLM:s åttonde levererans, PH-BHI, som bolaget fick i september 2016. Hem från Mauritius flög vi deras fjärde leverans, PH-BHE, som levererades i mars 2016.

Dreamlinern bygger mycket av sitt kändisskap på hur maskinen är konstruerad och att den på många sätt var banbrytande när den började flygas kring 2009. Lägre bränsleförbrukning, lättare material och lägre ljudnivåer nämns oftast. Interiört handlar det om annat lufttryck i kabinen, speciell typ av belysning för att göra resan mer avslappnad och användningen av smart glas i fönstren. Fönstren dimras med andra ord elektroniskt med en knapp under dem, utan att man behöver dra ner ”rullgardinen”. Ni ser knappen i bilderna nedan och den har ett antal olika nivåer för hur mycket fönstret ska ”släckas”.

De allra flesta 787 Dreamliner har 3-3-3-konfigurationen i ekonomiklass, så även KLM. Kabinen är ljus, luftig och förhållandevis tyst. På varje plats ligger det en filt och en kudde och en stund in i flygningen kommer kabinpersonalen och delar ut öronsnäckor till IFE:n. Det går så klart att använda egna lurar också, det fungerar med en vanlig 3,5mm-kontakt så här behövs inga adaptrar (tack!).

Förresten. Fönstren igen. Den kanske största fördelen för mig som fönsterplatsknarkare är ju Dreamlinerns stora fönster. Älsk på det!

Fönsterplatsen utan fönster!

Men! På tal om fönsterplats så kan det vara värt att kolla SeatGuru innan man bestämmer sig för att boka sin plats, framförallt om man är kräsen med fönster. På Dreamliner-planen generellt finns det en rad nästan längst bak i kabinen som saknar fönster. Beroende på konfiguration som flygbolagen gjort så kan radens nummer variera.

På KLM:s Dreamliner är det rad 41 som är utan fönster men som sagt, det kan vara läge att uppdatera sig inför flygningen. SeatGuru har svaren på sådana frågor.

In-flight-service & mat

Kort efter start på kvällsflygningen fick vi lite snacks och dryck. En och en halv timme in i flighten kom sedan första måltiden, där jag valde en vegetarisk pasta. Vid sidan fick jag bröd, någon typ av coleslaw, kex, en flaska vatten och en chokladmousse som dessert. Utöver detta kan man välja dryck och då allt från juicer, vatten, öl och vin.

Med en dryg timme kvar av flighten blev vi serverade frukost, och liknande tider gällde även på hemresan från Mauritius till Amsterdam. Dock skilde sig måltiderna en aning. På bilderna här nere är det maten på hemresan som visas.

Jag var lite förvånad över hur bra maten var. Pastarätter på flyg har en förmåga att kännas en aning sönderkokta men den som serverades på resan till Mauritius hade en alldeles lagom konsistens. Den coleslaw som kom på sidan var också riktigt god och överlag kändes det här som en av de bättre måltidstjänsterna jag upplevt i luften. Notera då också att jag oftast flugit ekonomi, med ett antal undantag på kortare resor.

En annan detalj var valet av plastbestick. Jag har ju gnällt lite över det tidigare, då bland annat SAS kör just det, men skillnaden i KLM:s fall är att deras plastbestick faktiskt går att använda. Ja, utan att de går av när man sätter gaffeln i maten. Jag är fortfarande inget fan av dem, men i den här utformningen fungerar det.

I övrigt är jag inte den som ropar på uppmärksamhet i onödan så någon ytterligare kontakt med kabinpersonalen behövde jag inte men de gånger jag hade det var de trevliga och tillmötesgående.

Wifi i luften

På hemresan passade jag också på att testa wifi-tjänsten som fanns tillgänglig. Det är en betaltjänst och egentligen brukar jag inte koppla upp mig, utan ser flyget som en liten digital detox. Jag köpte 50 megabyte till datorn för €10 och under de tolv minuter det tog att sätta sprätt på den datan hann jag kolla lite Flightradar (!), skicka några meddelanden på Facebook Messenger och läsa några mail. När allt kommer omkring är femtio meg absolut ingenting men tjänsten är heller inte gjord för några trafiktunga saker.

IFE – underhållningssystemet

I ekonomiklass på KLM:s Dreamliner har man tillgång 11”-skärm. Den hyser film, TV-serier, musik, flyginformation med mera. Jag bläddrade runt lite bland de 200 filmer och lika många serier men tittade dock inte på något. Det fanns en hel del filmer jag gärna skulle titta på men ”tyvärr” har jag ju mina brusreducerande Bose QC30-lurar. De saknar möjlighet att ansluta till prylar via trådat så på den punkten är jag antingen rökt eller så får jag använda de snäckor som kabinpersonalen delar ut. Jag brukar avstå dessa då de aldrig håller den kvaliteten jag vill ha.

Däremot bläddrade jag runt i systemet, och framförallt kartorna. Det var riktigt intuitivt, bland de bättre jag testat på flygplan. Inga problem att nypzooma på kartan eller snurra på jordgloben. Allt hängde med på direkten. Likadant att bläddra runt bland filmer och annat. Äntligen ett system som känns lika fräscht som planet man sitter i!

Elva timmar i luften

Inför nattflygningen till Mauritius checkade vi som sagt in några timmar efter att incheckningen öppnat, varpå vi fått varsin gångplats. Dessutom fanns det inga fönsterplatser lediga så det var bara att köpa läget. Men faktiskt, när allt kom omkring så gjorde det inte ett dugg.

Nattflygning innebär ju totalt mörker och då finns det ändå inget att titta ut på. Då kan jag lika gärna ha lite bättre utrymme för benen och möjlighet att när jag vill kunna gå upp och röra på mig, utan att väcka mina stolsgrannar. Här kanske jag till och med tänker om inför kommande långflygningar mitt i natten. Jag lyckades sova några timmar men spenderade också en del tid med att äta, poddlyssna, bloggjobba och redigera bilder från dygnet i Amsterdam.

På hemresan, som var en dagsflygning, blev det så fönsterplats. När vi checkade in fanns det såpass gott om platser att vi valde att göra en chansning. Vi båda ville ha fönster så vi tog varsin sådan plats. Ibland har man flyt och det här slutade med att vi, på den inte helt fullbokade flighten, fick varsitt trippelsäte helt för oss själva.

Det var bara att breda ut sig med dator, matbricka och sträcka på benen åt alla håll. På den här resan sov jag inte en minut utan passade på att redigera bilder, blogga och se en film som jag preppat datorn med. Aldrig har elva och en halv timme gått så hiskeligt fort!

När det kommer till utrymmena kring sätena i ekonomi har jag inget att klaga på. Jag är förvisso inte längst i klassen men både benutrymme, stolsbredd och närhet till framförvarande stol kändes helt klart bra. Rymligt och fint. Att jag satt själv på ett tre-säte kan ha bidragit men den där trångboddheten brukar göra sig påmind ändå. Och det gjorde den inte här.

Vyerna på hemresan var för övrigt helt fantastiska. Allt från små exotiska öar tiotusen meter under oss till Nilen som slingrade sig fram i ökenlandskapet och Balkans snöklädda bergstoppar i skymningen.

Helhetsintryck av KLM:s Dreamliner

Det här var alltså min första långresa med KLM och på det hela taget tänker jag dela ut ett bra betyg. Incheckningen fungerade fint, flygen var i tid, planen fräscha, maten var bra, servicen kalas och de incheckade väskorna kom fram. Jag fick kort och gott en sådan där Dreamliner-upplevelse som jag önskar att varje 787-flight kunde vara. Nu har jag ändå gjort några stycken 787:or hos andra bolag och då tyvärr blivit besviken några gånger.

Jag har också upptäckt vilket nav som Schiphol är i flygplatsvärlden. Det hade jag ju i och för sig på känn tidigare men inte så påtagligt som när jag faktiskt spenderat några timmar här. Och jag menar inte bara KLM, även om det här är deras bas, utan mer generellt.

Bortser man det faktum att flyga vidare ut i världen så skulle jag utan problem åka tillbaka hit bara för att flightspotta. Både från terassen men också runtom kring flygfältet. En sådan tripp står nämligen på min bucketlist, har jag någon som är sugen på att haka på?

Någon annan som flugit Dreamliner med KLM?

Vad är era upplevelser av KLM? Har jag någon läsare som flugit långt i deras Dreamliner eller struntar ni helt i vilket typ av flygplan ni sitter i, så länge det tar er till er slutdestination? Berätta gärna!

Tack till KLM som gjorde denna flygresa möjlig. Texter, bilder, synpunkter och åsikter är som vanligt mina egna.