Vad får man om man kombinerar en stor dos flexibilitet, minst lika mycket ihärdighet och ytterligare en tredjedel flyt? Ja men i det här fallet varsin bonusbiljett i KLM Business Class, tack så mycket. Och ja, det är där som den här historien tar sin början, när vi lyckades komma över fina flygbiljetter hela vägen från Östersund till Seoul. Nål i en höstack? Eventuellt.
Egentligen är det inte särskilt svårt alls att hitta flygbiljetter, om man ska casha dem rakt av vill säga. Hitta. Boka. Betala. I vårt fall var det däremot kombinationen SAS-poäng och en 2 för 1-voucher genom vårt American Express-kort som skulle in i ekvationen. Tillgången på såna biljetter är otroligt skral och därmed blir utmaningen rejält mycket större.
Premiär för oss i KLM Business Class alltså, och visst låg det en del förväntan i luften när vi klev ombord på deras 787 Dreamliner för tolv timmars flyg till Incheon International Airport utanför Seoul.
Flygningen i korthet
RUTT Amsterdam (AMS) – Seoul (ICN)
TID 21:00 – 16:55 (+1)
FLIGHT KLM, KL855
KLASS Business Class, 3K
MASKIN Boeing 787-9 (B789, PH-BHM)
FAKTISK FLYGTID 11:46 timmar
Det här är KLM
KLM, grundat 1919 och därmed ett av världens äldsta fortfarande aktiva flygbolag, är som bekant nederländskt. Än tydligare blir det om man försöker sig på att uttala Koninklijke Luchtvaart Maatschappij. Man kan liksom få en stroke i tungan för mindre. Idag delar de koncern med Air France, har sin gigantiska hubb på Schiphol i Amsterdam och tillhör Sky Team tillsammans med bland annat SAS.
KLM:s Boeing 787-9
KLM har ett antal olika flygplansmodeller i sin långdistansflotta, både Boeing och Airbus. Den här flighten gjordes på en Boeing 787-9, vilket är mellanmodellen i Dreamliner-serien. Tre klasser har tryckts in. 30 säten i business class, 21 i Premium Economy och 224 i Economy.
Dreamlinern var ju en smula banbrytande när den sattes i kommersiellt bruk 2011 men har, i mitt tycke, hamnat i bakvattnet efter att A350 gjorde entré i luften några år senare.
Vår bokning
Den korta versionen; poängbokning på rutten OSD-ARN-AMS-ICN och tillbaka, med utresa i business class och hemresa i ekonomi.
Den lite längre versionen? Okej. Resan bokades med SAS Eurobonus-poäng och en så kallad 2 för 1-voucher (res två, betala för en) från American Express. I praktiken innebär det att man efter orimligt många timmars letande i bästa fall lyckas boka en business class-biljett för halva poängpriset och sedan lyckas lura sig själv att den är ”gratis” (det är den inte, till att börja med tillkommer flygskatter och andra avgifter).
Har man råflyt och maximal röta hittar man business åt båda håll. Det gjorde inte vi. Utbudet är nämligen skralt och dyker det upp guldkorn så ryker de som regel direkt. Att vara flexibel åt alla håll och kanter underlättar enormt i såna här sammanhang. Det var vi, men fick ändå kompromissa med ekonomibiljetter på hemresan.
Vad fick vi betala för det här då? Utresan i business class hela vägen från Östersund till Seoul kostade 80.000 Eurobonus-poäng för oss båda två, efter att 2 för 1-vouchern räknats in. Sedan tillkom tvåtusen kronor i flygskatter totalt, och då ingick även hemresan. Sett till vad den här typen av biljetter brukar kosta är det faktiskt rätt absurt bra värde.
Förmåner i KLM Business Class
”Vad fan får man för pengarna?”, när man bokar KLM Business Class? Ja men först och främst onödigt mycket incheckat bagage, en perk vi inte använde då vi körde handbagage. Fast track är ju dock trevligt precis som access till lounge. Plus själva upplevelsen i luften så klart med fett säte som går att fälla till 180 grader, trerätters middag samt fri dryck inklusive välkomstdrink vid boarding.
LÄS | Långflyg med KLM i ekonomiklass
Business Class-kabinen
På KLM:s 787-9:or är det 1-2-1-konfiguration i ”reverse herringbone” som gäller, där alla 30 stolar har direktaccess till gången. Fint så och det ger ju rörelsefrihet utan att behöva kliva över stolsgrannar.
Det här är dock inte min favoritkonfig om jag ska vara ärlig. Anledningen är enkel – man hamnar för långt från Dreamlinerns i sammanhanget gigantiska fönster. Det hjälper föga att man sitter med ryggen snett vänd mot gången och ser fönstret, jag vill ju kunna titta ut utan att behöva sitta framåtlutad halva flygningen.
Sätet i business class på Boeing 787-9
Sätet är av typen Safran Cirrus NG med en bredd på behagliga 51 cm, klätt i KLM-blå färger. Vill man sova är det fullt lie-flat (180°) på ungefär 201 cm. Kvalar man som oss in på strax under hundrasjuttio centimeter är det med andra ord mängder med luft.
Bordet fäller man ut från sidan och rymmer utan problem måltiderna som serveras, eller en bärbar dator om man har en sådan med sig.
Vi hittar också en fjärrkontroll för skärmen, strömuttag, ett par brusreducerande hörlurar att låna, läslampa och en flaska vatten i ett av förvaringsskåpen. Kudde och täcke ligger också på plats när man kommer ombord. Fullt dugligt med andra ord.
Mat & dryck ombord
Middagsserveringen bjöd faktiskt på finess, inte bara i presentation och smaker utan även i detaljerna runt omkring. Besticken var exempelvis riktigt fina, precis som skålarna, och i ett litet kuvert kom salt och peppar in. Ja men hela brickan kändes betydligt mindre ”flygplansmat” än man kan förvänta sig.
Maten då?
Som förrätt valde jag lax på pasta med frisk yuzudressing, serverad med en quenelle av hollandaisekräm och tobikorom, picklad rödlök, svart vitlökskräm och dragonpannacotta. Huvudrätten fick bli den indonesiska ”Tasting of delicacies”-rätten med gult ris, rendang och kryddig kyckling. Snyggt presenterad med bra textur rakt igenom. Maria tog den vegetariska pannkakan med aubergine Balado, vilket kanske inte låter som den mest självklara flygrätten på pappret men som fungerade betydligt bättre än väntat. Sist ut? Det söta så klart. Färskt äpple på kanelmousse, chokladcrisp, len vaniljkräm och smulor av den speciella nederländska speculaaskakan. Jodå, det gick ner.
Överlag en riktigt bra trerättersmiddag med en rätt fin balans i smakerna och snygga presentationer. Sånt gillar vi.
Knappt två timmar innan ankomst rullar frukosten ut. Yoghyrt, müsli, en liten fralla, ägg, lax, marmelad, salladsblad, frukter, juice och kaffe. Kanske den minst spännande matupplevelsen ombord, medan Kina och Peking passerade under oss.
Skärm, uttag & hörlurar
Framför oss har vi en 18″ touch-skärm i HD-upplösning. Man styr den antingen genom ens egna fingrar direkt på skärmen eller med fjärrkontrollen som är på sidan av sätet. Fjärrkontrollen är också touch och fungerar också i sig som en sekundär skärm. Det går till exempel att ha flygkartan igång på själva kontrollen. Lagom fyndigt ändå. Däremot känns ju skärmen ganska daterad, lite som 787:ans tekniska finesser rent allmänt.
Flygkartan förresten, den kan man ändra efter eget behag. Väldigt tacksamt för (oss) alla som gillar att själva scrolla runt på kartan eller byta vyer.
Har man inga egna hörlurar med sig så finns det ett par brusreducerande vid sidan av sätet som man kan låna. För egen del hade jag privata lurar med mig och gjorde noteringen att det behövs flygplansadapter för just det uttaget. Har man ingen sådan så finns de att köpa för knappa hundringen till exempel här.
Film, serier och annat
Ja det fungerar nog säkert för de flesta, vilket jag konstaterar efter att snabbt ha scrollat igenom utbudet. Som vanligt i såna här sammanhang lackar dock serierna. Många serier absolut, men spridda skurar från blandade säsonger. Jag brukar använda Vänner som måttstock och här fanns två (!) random avsnitt att titta på. Men varför?
Annars är det mest flygkartan som rullar i bakgrunden när jag får bestämma.
Necessären (amenity kit)
Det finns som vanligt ett litet amenity kit, en necessär, som innehåller små pryttlar som kan tänkas underlätta resan. I KLM business class hittar vi tandborste och tandkräm, ett par krämer, en penna, ett par strumpor, en ögonmask och ett par öronproppar. Ett ganska ordinärt amenity kit som inte sticker ut på något sätt. Eller ja, möjligtvis pennan då.
Att sova
När middagen är bortdukad släcks kabinen ner för ja, det är ju trots allt en nattflygning. Jag fäller sätet till 180-grader, fixar med täcke och kudde och kryper ner med mina brusreducerande lurar över öronen. Sedan försvinner jag in i dimman och vaknar först drygt fem timmar senare, nästan helt fritt från turbulens. Utrymmesmässigt är det inga som helst problem.
Delft Blue-husen
KLM är i flygkretsar kända för den avskedsgåva som alla passagerare i business class får en stund innan ankomst. Det handlar om ett litet Delft Blue-hus, som kommit att bli ett samlarobjekt bland frekventa resenärer. Alla hus är kopior av riktiga nederländska byggnader och dessutom numrerade. Inte bara är det ett hus i miniatyr utan de är också fyllda med nederländskt gin. En rolig detalj tycker vi och sätter en extrastjärna i protokollet. Förhoppningsvis kan vi samla på oss fler framöver.
Allt som allt efter 12 timmar ombord
Vår första flight i KLM Business Class var förhoppningsvis inte den sista. Vi är väldigt nöjda med upplevelsen och det var absolut en bonus att hitta biljetter ”framför skynket” under en så här lång flygresa. Men visst, reverse herringbone är kanske inte min favoritkonfiguration men det är väl inte läge att gnälla heller.
Crew var trevlig, maten kalasbra och flygresan som helhet både bekväm och stundtals häftig som när vi flög in över Peking. Jag gillar också finessen i detaljerna med det typiskt nederländska porslinet.
Med det sagt. Skulle vi snubbla över KLM Business Class igen så kommer vi, till rätt (poäng)pris, att boka utan att blinka. Men då hoppas jag på deras A350.
Fler som flugit KLM Business Class och vilka är era upplevelser?
